Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - ”Litteratur” och ”underhållning”. En enquête med svar av författare, förläggare, kritiker, biblioteks folk och bokhandlare - Carl Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”LITTERATUR” OCH ”UNDER-
HÅLLNING”
En enquéte
”Begreppet underhållning borde förbjudas”,
skrev för några år sedan en yngre svensk
författare. Åsikten är kanske inte helt
representativ för svensk kritik i dag men speglar ändå
en tendens som på senare tid blivit
förhärskande på tidningarnas recensionsavdelningar.
Man drar numera hos oss i högre grad än på
de flesta andra håll en skarp gräns mellan
”underhållning” och ”litteratur”. De två
kategorierna behandlas som regel av helt olika
recensenter och tillmäts mycket olika
utrymmen.
Att metoden har stora fördelar när det
gäller att främja god litteratur är uppenbart och
den har säkert också satt sina spår i svensk
bokutgivning, som på senare år alltmer
övergivit utländska romaner av ”best sellertyp”.
Men systemet kan också ha sina avigsidor.
Man har t. ex. sett att en betydande bok av
någon mindre känd författare i ett par stora
tidningar råkat i händerna på
”underhållnings-recensenter” och därmed avförts ur
diskussionen. Man kan också peka på att vissa genrer
av ”underhållning” — detektivromaner och
humoristiska berättelser, bildar ett slags
reservat, där böckerna bedöms efter betydligt
mildare grunder än annan underhållning.
Problemet är vidlyftigt men BLM har
funnit det vara av sådant intresse att vi velat få
det belyst åtminstone med några glimtar. Vi
har därför till ett antal författare, förläggare,
bokhandlare, bibliotekarier och kritiker riktat
följande frågor som har beröring med ämnet
och bett dem ta upp någon eller några av
dessa, som dock inte varit avsedda att
framlocka direkta svar utan mera att tjäna som
uppslagsändar:
Anser Ni att en litteratur som
huvudsakligen syftar till att underhålla har något
existensberättigande eller tror Ni att man så
småningom kan få bokpublikens stora flertal
att läsa enbart litteratur med mer allvarlig
syftning?
Anser Ni att man i svensk kritik f. n. fäster
rimlig vikt vid det underhållande momentet i
romaner och noveller?
Tror Ni att den bestämda gränsdragningen
mellan värdefull litteratur och
underhållnings-litteratur är till nytta eller till skada?
Tror Ni att den gränsdragningen t. ex. kan
tvinga in en författare på mer ambitiösa
banor än han annars skulle ha beträtt och tror Ni
i så fall att detta är till nytta eller till skada?
Anser Ni att det i Sverige — som t. ex. i
England — finns ett skikt av författare som
inte kan hänföras till vare sig ”underhållning”
eller ”litteratur” utan snarast befinner sig mitt
emellan båda?
CARL BJÖRKMAN
förläggare
Den svenske författare som gjorde gällande
att ”begreppet underhållning borde
förbjudas”, han borde själv förbjudas!
Att ordet ”underhållning” råkat i
misskredit är väl just hans och hans gelikars förtjänst.
Det är deras skuld att det i det fina
medvetan
663
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
