Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Ulf Wittrock: Ellen Key i närbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF WITTROCK
år o. s. v. / jag har sett den hos unga människor
på 18- 19- några och tjugoåringar (män som
kvinnor 1!). Om den hafva ”the Brownings”
sjungit; om den Shelley och Goethe, i sina
djupaste dikter till fru v. Stein; om den
Riickert i Liebesfruhling om den Rossetti och
Björnson!! — visst är den stora kärleken
också uttryckt i dikt! Men inte i — Sverige! Ty
hvarken du eller Strindberg eller Oskar eller
Tor Hedberg eller Fröding veta alls något om
den! Gustaf Geyerstam lärde sig det
småningom — ehuru han blef ursinnig, när jag
på 1880-talet skref emot hans syn på saken i
Erik Grane. Men jag hade lefvat den — gifvit
mitt lif åt den -—- alla mina lyckomöjligheter
som maka och mor, emedan min kärlek
tillhörde en bunden man, som ej ville svika sina
barn och deras mor; ingendera af oss ville
hafva ett hemligt erotiskt samlif -— aldrig blef
jag hans älskarinna; bref och några
sammanträffanden, då och då, voro all min lycka och
dock — så stor var min känsla att den bar mig
öfver allt detta, tills hans hustrus plåga af
förhållandet slutade det (efter sju års tid!).
Således ser du att äfven för kvinnan kärleken kan
vara, är höjd öfver moderskänslan, som dock
hos mig är passioneradt stark! Men man
omsätter äfven sin modersömhet i sin kärlek —
ifall man är en äkta kvinna!
Och se på paren omkring dig? Ser du ej att
lyckliga hustrur och mödrar bli vackrare?
Att ungdomens skönhet följes af en ny, som
gör dem lika vackra, vackrare i en älskande
mans ögon?! Det är endast att älska en kvinna
stort och djupt nog, mannen behöfver, för att
ungdomens och skönhetens lockelse i nya
former skall förlora all makt öfver hans sinnen!
Min morfar, som firade guldbröllop, sade att
han aldrig, aldrig sett någon kvinna, som i
skönhet kunnat jemföras med min mormor!
Så talar kärlek. Basta.
— — — Jag vet icke om du aldrig mött
den kvinna, som kunde öppnat din själ för det
stora erotiska samlifvets lycka, eller om du
förbisett henne, tagit hos henne endast dina
sinnens lust? Men hvad jag vet är att själfullt
lyckliga män i sina erotiska erfarenheter äro
vidt skilda från dina och underkänna hela din
syn på detta — jag menar din blindhet för det
faktum: att den stora kärleken i mannen ögon
bevarar hustrun ung och vacker; att den gör
den innerliga enheten, i sinlig som andlig
lycka, till ett värn mot den låga sinlighetens
lockelser; att den ensam ger adel och höghet
och evighet åt hela samlifvet och att därför
den kärleken skall prisas, dyrkas, äras,
in-sjungas i alla unga själar.
AMEN.
(och det är min uppgift — som t. ex. Oskar
Levertin inte begriper ett ord af, lika litet
begripit som C. D. W. gjort det!)
–––––-Och i går satt jag och läste i dina
dikter och grät och älskade dig och välsignade
dig och störtade ut till Tre Fontane att se
något som litet liknar björkar — nämligen
Eucalyptusskogen där och satt i flödande sol
på mossan och åt ägg och bröd och drack vin
— guldklart som dessa soliga dagar i Rom nu
förflyta — och tänkte på Sverige och grät och
välsignade dig igen, som skrifvit Hemmet och
allt det andra — det du sagt som ingen annan!
Om Sverige skall du tala — ty det älskar du!
Inte om kvinnor, dem har du aldrig älskat,
bara begärt. Diktare är du — en härlig
diktare, men filosof är du icke ty du kan inte
definiera!
Amen. Basta.
–––––-Jag fann ditt bref mot mig i går
när jag kom hem på afton från Ackes* där vi
talat väl om dig — och sagt att vi så väl ville
dig framgång och erkännande, ty du blef god
och vacker af framgång och behöfde den
emedan du innerst är, icke som folk tro, högmodig
utan anspråkslös!
Rom — ack, kära du, ack vore du här, sade
både Ackes och jag, huru roligt vi skulle ha,
med dig springande rundt! — O, med en ostbit
och brödbit i fickan har jag vandrat 4—5
timmar ute på Campagnan ensam jag har så
* Målaren J. A. G. Acke, g. m. Eva Topelius.
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
