Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Ulf Wittrock: Ellen Key i närbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF WITTROCK
och sublima ”brott” mot äktenskapets s. k.
trohet, hvilka jag ger min hela sympati!! Det
är — vidare — alls icke deras erotiska lif, som
af gör de stora männens storhet! Jag kan
önska att Björnson och Brändes i detta fall
varit mer hela — särskilt den senare — men
det är icke detta som kan hindra dem från att
i mina ögon vara stora män — hvilket är
något helt annat än stora författare! Att de äro
stora män beror på att de gifvit sig, helt,
gränslöst, hänsynslöst åt ideala mål: frihet,
mänsklighet, rättvisa; att den heliga elden
brinner med outsläcklig flamma inom dem;
att de hata orättfärdigheten och älska
rättfärdigheten och därför älskar jag båda af hela
min själ och deras erotiska svagheter äro —
djupare sedt — en del af dessa flammande
själars egenart och hos dem förlåtliga (liksom
hos dig) ehuru ej hos herrar Anderson och
Petterson! ! Distinguo!
Vidare skrifver du: att jag ”vacklar mellan
1880-tal och 1890-tal!”
Jag har aldrig vacklat, emedan jag aldrig
valt eller kommer att välja din synpunkt på
konsten som varande:
realism eller idealism
germanism eller klassicitet
1880 tal eller 1890 tal
o. s. v.
Jag förkastar den i grund och botten! För
mig finnes endast stor konst och liten. Den
förra är både realism och idealism
(germanism och klassicitet 1880 och 1890tal i ett);
medan den andra är låg, liten emedan den
endast är endera, och detta därtill ofta på ett
ledsamt sätt.
––––––Ditt eviga misstag i allt bedömande
af litteratur och konst är att blifva hängande
i formen; att ej känna att personligheten, dess
storhet, dess styrka; att djupet af dess kärlek
till ämnet afgör konstvärdet i första rummet
och i andra den grad af formande, urväljande
komponerande förmåga, som konstnären ägt
vare sig i ”realistisk” eller ”idealistisk”
(klassisk) stil! Det skrefs realistiska saker på
1880-talet, hvilka skola stå sig lika länge, som
1890talets och Zolas bästa verk skola lefva lika
länge som Racines! Millet’s bönder är lika
klassiska i ordets djupa mening (= förmågan
af blick för det väsentliga, det stort
allmänmänskliga) som Puvis de Chavannes!
Rafaels skönhetssyner skola lefva bredvid
Michel Angelos aningar om ett större släkte
— och ingendera göra i minsta mån
Rem-brandt mindre stor!
Bort med doktriner om klassicitet —- distin-
guo!
Mana med all rätt fram känslan för
väsentligheter, för den inre harmoniens lag; för en
af skönhetskänslan ledd komposition. Men inse
att det är den pura, torra dogmatiken att binda
dessa, den stora konstens uppenbarelser, vid
ordet, begreppet klassicitet! Andan afgör allt!
Lotta Svärd är mer klassisk än Spastara; en
medalj i brons mot ett grafmonument i
alabaster! !
I detta förbli vi absolut fiender så länge du
hänger i formen. Andan har jag alltid
till-bedt. Jag af skydde 1880talets ledsamma små
obetydligheter — ehuru jag höll af gossarne,
som skrefvo dem. Jag längtade efter konst och
skönhet — och jublade öfver dig, innan någon
kände ditt namn! Men dina dogmer bekämpar
jag in i bleka döden!
Din vän Ellen Key.
678
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
