- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XX. 1951 /
702

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

röker cigarretter och snubblar på hysterins
brant samt den vänligt omtänksamma Toni
vars närsynta ögon betraktar världen med
sådant genomskådande lugn. Grumliga
skuldkänslor, outtalade misstankar, halvkvävda
anklagelser bildar sprängämnet i de spänningar
som efter hand laddas upp mellan man och
hustru; slutligen når krisen sin höjdpunkt i
Barbaras av modern inspirerade hysterianfall.
Då tar David Ress definitivt parti för
nederlaget, beslutar att frivilligt ta på sig
konventionernas tvångströja. Slutscenen visar honom
i middagskretsen av dästa släktingar, en
anpassad och besegrad vars ögon när de möter
hustruns är ”skumma av hat”.

Det är en ovanligt välbalanserad och fint
sammanhållen roman som utvecklar
konfliktsituationen med föredömlig konsekvens. Både
problem och personer är framställda utan
överdrifter, i måttfull, naturlig storlek. Oviljan att
dramatisera, att arrangera alltför våldsamma
sammanstötningar utgör här själva äkthetsga
rantin, beviset på författarens säkra iakttagelse
och mogna omdöme. En viss luftighet kan man
inte frånkänna hans människoskildring men
hans akvarellpsykologi kan också vara fullt
bärkraftig — det visar främst de bägge
ömtåliga flickporträtten. Och trots
pastelltonerna kan han också rista in beskare effekter.
Hemmiljöns idylliska brasfladder blir alltså en
kontrasterande bakgrund för ett obarmhärtigt
inre drama där utpressarmetoder och
knivhugg i ryggen hör till ordningen. Med sval
saklighet klär författaren av människorna
deras civilisationsmasker, får deras
konversa-tionsfraser att glimma av lömska hullingar och
förvandlar deras kultiverade leenden till lystna
rovdj ursgrin. Han har sinne både för
skuldkänslans komplicerade förgreningar i
självömkan och självhävdelse och för den försåtliga
moraladvokatyrens tjänstgöring hos fördomar
och maktintressen. Som artist visar han sig
annars främst i naturvinjetternas detalj
observationer: en slinga kantareller i
skymnings-gräset, en silvrig fiskmås mot den roströda
solnedgångsviken. Carl-Eric Nordberg

LADY MACBETH FRÅN

YNGSJÖ

Yngve Lyttkens: Yngsjömordet. Bonniers
1951. 13:50.

”Karaktärer och situationer kan måhända
tyckas så extrema att de saknar
allmängiltig

het, men det är endast verklighetens
möjligheter som drivits ut över sina gränser, till det
symboliska, i en konflikt mellan manligt och
kvinnligt, våld och underkastelse. Den fråga
som läsaren bör ställa sig är inte Finns sådana
människor? utan Vad är egentligen kärlek?”
Dessa tänkvärda ord pryder som bekant
baksidan på Rut Hillarps erotiska miniatyrsvit
”Blodförmörkelse”, men de kunde med
ungefärligen samma rätt tillämpas på Yngve
Lyttkens senaste dokumentärskildring ”Yngsj
ömor-det”. Efter sin genomgång av Broxviksdramat
har han med Yngsj ögåtan stigit ett decennium
tillbaka inte bara i kronologisk utan också i
stilhistorisk mening. Hur typiskt 90-tal är inte
Broxviksdramat med dess trasiga konturer
och feberflammiga färger, dess osäkra
vacklande mellan nyttokonst och l’art-pour-l’art,
dess både i juridisk och estetisk mening
otillfredsställande upplösning? Yngsjömordet är
enkelt, hederligt 80-tal, rått, charmlöst som en
detalj utskuren ur en av naturalismens
romaner, med ett fåtal huvudpersoner, som mera
liknar sociologiska elementärtyper än
verklighetens människomaterial.

Yngsj ödramat tillhör de mera
uppmärksammade katalognumren i vår ganska sparsamma
brottshistoria och dess grundläggande fakta
är enkla och välkända. I mars 1889 mördade
hemmansägaren Per Nilsson och hans moder
Anna Månsdotter Pers unga hustru genom
strypning. Ett mångårigt och av allt att döma
harmoniskt incestförhållande tycks ha varit en
av de orsaker, som framkallat
våldshandlingen. Anna Månsdotter dömdes till döden
och avrättades i Kristianstad samma år. Per
Nilsson fick livstids straffarbete, men
benådades efter tj ugofyra års strafftid och
tillbringade sina sista år i sin hembygd. En dunkel och
hittills outredd punkt i händelseförloppet är
de faktiska omständigheterna vid gärningens
begående. Här har Lyttkens lagt ned ett
betydande arbete på att konstruera en lösning, som
på samma gång är psykologiskt
tillfredsställande och möjlig att sammanjämka med
vittnesmålens fakta. Av de två delaktiga låter han
Anna Månsdotter bli den som ensam utfört
våldshandlingen, och att hon i vart fall varit
den drivande kraften är höjt över allt tvivel.
Hennes dödsmask, som finnes att beskåda på
kriminalmuséet i Stockholm visar oss ett hårt
och bestämt ansikte med klara fasta linjer, en
Lady Macbeth på villovägar i ett 80-talistiskt
allmogestycke.

Yngsj ödramat är kanhända inte det
intres

702

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:00:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1951/0712.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free