NOTISER II Vidare har i arkivet påträffats ett förord till ”Giftas” I, utan tvivel tänkt och skrivet för den franska upplagan som utkom 1885 i Lausanne och Paris, men varken tryckt där eller annorstädes. Jag citerar stycket, som i sin skärpa är karakteristiskt för Strindbergs inställning till skönlitteraturen detta år: Préface. Ce n’est pas pour faire un beau livre, ni pour tenter une infraction dans les Belles Lettres å titre de roman-cier que je vais composer cet ouvrage, ce n’est que 1’humble besogne d’un staticien que je présente au lecteur, des faits recueillis, des documents s’il vous plait, concer[n]ant la question des femmes, et des hommes, je veux dire, du mariage. En renongant å to utes les vanités d’écrivain je me reserve le droit d’étre jugé non comme un faiseur d’art mais plutöt comme un reporter me posant par lå hors la portée des toutes les lois esthétiques, position moins glorieuse, mais plus affranchie et je m’en pique, plus utiliste. Paris 1885. A.S. Raderna är skrivna på baksidan av manus till ”Utopier i verkligheten”, blad 53. III Ett intressant fynd har också gjorts bland ett antal otryckta Strindbergsbrev som nyligen kom fram ur en forskares papper, nämligen följande brev till Albert Bonnier, innehållande Strindbergs första reaktion på kvarstaden på ”Giftas”: Bäste Herr Bonnier! Det var en tråkig historia den der, men den var icke alldeles oväntad. Det var väl Altarets Sakrament som grep Herr Wirsén värst. Emellertid Was thun? Ni kan döma derom bäst? Hem kommer jag absolut icke! Blir det process? O. s. v. Hur skulle den bedrifvas? Hade Ni hunnit sälja Er betäckt? Etc. Emellertid: nu har jag några förslag. Alternativa att af Er godkännas eller förkastas. l:o Att genast trycka den nya novellsamlingen, som kan i manuskript vara färdig om senast tre veckor, under det att sättningen pågår! Törs Ni det? Den kan ju icke seqvesteras? Alla novellerna är ju både vackra och sedliga! 2:o Genast i Tiden trycka Återfall. Den skulle kanske stämma publiken för mig och min sak. 3:o Skicka Återfall Öfver Molnen och de två sista till Danmark att att der står först i tidskrifter, och Ni sedan omedelbart utge samlingen på Danska. Det vore ju en snäsning. När kommer stämningen till mig? Jag svarar genast utförligt. Vill Ni trycka svaret i broschyrform? Sätter jag det i tidning, säljer tidningen lösnummer och jag är lika urfattig som förut. Det skall vara ett långt, lugnt, skärande svar, utan otidigheter. Blir det jury kommer jag ej att utse jury-män. Hvad skulle det tjena till? Blir ändå dömd! Den här gången får jag också stå alldeles ensam mot domare, tidningar + hermaphroditer och pederaster + Ibsen-ianare = de radikala (vännerna!). När jag tjenst-gjorde i K. Biblioteket talades öppet om för mig att halfva Högsta Domstolen utgjordes af pederaster. Är det nu de som skola döma mig? Skall jag ta en advokat? Det är väl ej lönt? Var nu god att ge mig ett svar om nästa arbete, hvad Ni helst såg att det blefve. Jag har länge planerat på Mitt Författarlif: 3 delar, memoarer, eller detsamma i romanform, så närgången som möjligt, men utan namn. Men i senare fallet blef det ju 14 sant Vz dikt och det ogillar jag. Bäst att visa det man lefver, och jag röstar för de nya novellerna, genast. Är vid god disposition att skrifva! Törs Ni ej trycka mer af mig, då stå vi vackert. Men det skall väl reda sig. Med utmärkt högaktning August Strindberg Genève d. 4 Sept. 84 Från och med i dag är jag vattendrickare. Kommer sålunda att bli fruktansvärd hädanefter. Albert Bonnier ändrade dateringen till ”Oktober”. Strindbergs tankar gick som synes först till hans motståndare Carl David af Wirsén. ”Was thun” är titeln på Tjernysjevskijs roman, som kom ut på tyska 1883 i Leipzig, och intresserade Strindberg livligt. Energiskt avvisar författaren tanken på att resa hem. Strindberg betraktade händelsen i första rummet som en kamp om den offentliga meningen och föreslog därför nya publikationer, framför allt det litterära arbete han just sysslade med, ”Utopier i verkligheten” (”Återfall” berättar om Tjernysjevskijs anhängare, ryska emigranter i Schweiz), därefter ett svar mot åtalet i broschyrform. Om sina utsikter att bli frikänd tänkte han ganska pessimistiskt. Han trodde sj älv att han förlorat även sina radikala vänner genom sitt angrepp på Ibsen och kvinnoemancipationen. Som ett nytt arbete erbjöd han sin självbiografi, då han ogillade skönlitteraturen. Efter sommarens vistelse i Chexbres, högt över Genève-sjöns nivå, kände Strindberg sig ovanligt gott disponerad att skriva, men beslöt ändå att rusta sig ytterligare till den stundande striden genom att bli helnykterist. Walter A. Berendsohn En hyllning Strindberg har ägnats diverse hyllningar på vers och prosa av samtida och senare kolleger. Till de mindre kända hör förmodligen det långa kväde, författat av svenskamerikanen Jacob Bonggren, som offentliggjordes i Chicago 1915. Ur ett nyligen påträffat exemplar citerar vi med nöje: Let all the nations praise his name, It is with pride that we proclaim Ourselves his kith and kin. Philistines may with ghoulish glee His human faults reläte, Let us the thousand good things see, That made our STRINDBERG great! Om Jacob Bonggren är att säga att han verkade som tidningsman i Chicago och utgav två diktsamlingar som framför allt är anmärkningsvärda för vad andra gjort i dem: i den ena finns författarens porträtt utfört av Zorn, till den andra lyckades han få såväl Viktor Rydberg som Georg Brändes att skriva förord. 76