STIG SJÖDIN Kusken vaggar och åskan bulnar, hovar dunsar i damm. III Handen far vilse i diskanten, hör hur den bleka fröken Elise stönar och tar sig mot bröstet. Pianot, ett röse av sten sargar fingertoppar och knakar med den oändliga käken. Glad skuttar hon, befriad, från herrgårdsportens lås, från dammiga peruker, sirligt krås och kampen mellan metronomen och sävlig moraklocka. Hur länge har tangenterna gulnat? Våren, sommaren, öppna fönster. Für Elise. IV Vindar du näten ur sjön: flyter opp lik. Går du en sväng åt sågen, där hängde hästsko på spik. Den gula rosen som du sparde och gömde mellan guldsnittspärmar den spirar nu uppå sanatet. 94