NOTISER sträckning Robin Hoods synpunkter på Eisen-steins religiositet. Dessa synpunkter är meningslösa när deras uppgift begränsas till att ge material åt premissen om konflikten med marxismen, i synnerhet när de stöder sig på att judiska lärda tyckt sig finna gammaltestamentliga drag i ”Ivan den förskräcklige” eller att Alexandrov i förbifarten nämnde att Eisenstein hade kysst en ikon. Men ändå vill man ogäma avfärda Robin Hoods synpunkter helt och hållet. I bokens ypperliga mexikanska avsnitt som skildrar arbetet och nederlaget med ”Que viva Mexico” växer bilden av en man som för all del inte är religiös men som tycks brottas med en andlig problematik, vars moraliska intensitet och lidelse utgör ett nytt inslag i Eisensteins världsbild. De kritiska synpunkterna överväger mera i denna artikel än vid läsningen av boken. Den är skriven på ett elegant och medryckande sätt, för min kanske avundsjuka smak något för hurtfriskt eller populärt när det gäller ett så komplicerat ämne, men i gengäld desto mera levande, suggestivt åskådliggörande. Man reagerar endast mot en del språkliga skönhetsfläckar och omotiverade citat av storheter som t. ex. Toynbees djupsinnighet: ”Ledarens uppgift är att få sina medmänniskor att följ a sig” samt några, men såvitt jag kunnat kontrollera få, direkta sakfel. Otvivelaktigt har Robin Hood nedlagt ett enormt arbete för att insamla material och granska olika källskrifter, ett forskningsarbete vars omfattning och allvar ger boken en särställning i svensk filmlitteratur. Den intressanta miljöteckningen av tjugotalets Sovjet med dess modernistiska strömningar och livliga debatter samt av Eisensteins kontakter med utlandet förmedlas med utomordentlig sakkunskap och balans och visar för övrigt att det i Robin Hood finns ämne till lysande journalist. Även om Robin Hood känslomässigt säkerligen står helt främmande inför frågor som varit väsentliga för Eisenstein, ett främlingskap som ibland leder honom på önsketänkandets villospår, så märker man ändå alltid ambitionen att vara rättvis, den seriösa ärligheten inför arbetet. Slutligen och viktigast. Boken är en suverän studie av filmarbetaren Eisenstein, en sakligt högtstående och formellt briljant diskussion av de tankegångar som mest bidrog till att ge filmen dess konstnärliga vingar. De olika filmerna behandlas med en mästerlig inlevelse och en analytisk skärpa som är direkt förbluffande. (Tyvärr saknas emellertid det för dylika arbeten nödvändiga bildmaterialet.) Dessa avsnitt som ju ändå är bokens största och ur filmsynpunkt viktigaste har ett stort och bestående värde som samlande källskrift. Så bör därför även denna kritiska artikel balanseras av en djup respekt och varm uppskattning av Robin Hoods betydande och viktiga arbete, en imponerande kraftprestation som borde nå långt över det lilla antalet seriösa filmintresserade. NOTISER En handfull stoft Evelyn Waugh har i Sunday Times råkat fälla det oförsiktiga yttrandet att mycket få böcker får något inflytande på läsarnas liv. Bland många skiftande insändare häromsöndagen med ämnen som ”Mr. Churchills hatt” och ”Old Vics besök i Skandinavien” kunde man därpå även läsa en i denna sak, signerad ”Aggrieved Parent” (plågad förälder). De onekligen uppskakande raderna löd: ”En bror till min hustru gav oförsiktigt nog min son ett exemplar av ”Brideshead Revisited” (Waughs stora roman om en katolsk högadlig familj; ”En förlorad värld” på svenska) en vecka eller så innan han for upp till Oxford och jag har nyligen fått ikläda mig kostnaderna för detta. Boken har stått mig i betydligt över 1 000 pund. Innan andra uppmuntrar ungdomen att leva våldsamt, klä sig avskyvärt, äta på dyra ställen och dricka vin som föräldrarna inte har råd till kanske de bör tänka över vilka följder det kan tänkas få när deras egna barn växer upp.” Man får i alla fall vara glad att denne lättpåverkade yngling inte i stället fick ”Kung Oidipus”. Bottenskrap Rachel Carsons bok ”Havet”, som haft framgång även i Sverige, har i Amerika lanserats under rätt ovanliga former. Förlaget annonserar nämligen med ett mycket berömmande uttalande, undertecknat ”Nel-son”. Det är dock inte den framlidne sjöhjälten, som på telepatisk väg yttrat sig utan hans avkomling, den nuvarande lord Nelson. Idén innebär onekligen något helt nytt. Kanske skulle i Sverige intresset för ”Barabbas” stegras än mer om man finge läsa ett uttalande om boken av t.ex. bankdirektörerna Wallenberg, undertecknat ”Marcus och Jacob”? Bang-bang, bourbon & boudoirer Den hårdkokta thrillern är en genre som breder ut sig mer och mer i U.S.A. Raymond Chandler, dess 155