KOMMENTARER Kan skalder leva? Så frågade förra året Cecil Day Lewis, en av Englands främsta lyriker och numera även poesiprofessor i Cambridge. Han gav i sin artikel ett pessimistiskt svar på frågan och det kan man förstå efter att ha läst det något mörk-tonade litteraturbrevet från John Hayward i detta nummer av BLM. (Det är dock att märka att han, liksom Carl Johan Elmquist i sitt danska brev, nämner en viss konstnärlig ebb som starkt bidragande orsak till besvären för böcker och litterära tidskrifter.) I England har situationen spetsats till, så att även kända och uppskattade lyriker fått publiceringssvårigheter — Hayward berättar t. ex. att Kathleen Raine, som hör till de allra främsta i sin generation, står utan förläggare för sin nya bok. Nu hänger detta förmodligen ihop med att engelska förlag i långt högre grad än de nordiska betraktat lyrik som en affär på kort sikt: de ger som regel inte ut dikter av några kulturella skäl eller i hopp att författaren om fem, sex år skall slå igenom, utan därför att de hoppas kunna sälja ordentligt av just den bok det gäller. Följden är att deras urval av diktsamlingar blir ganska snävt och att resten av skalderna hänvisas till tillfälliga småförlag. I de skandinaviska länderna, framför allt i Sverige, har som sagt inställningen varit en annan och unga författare har kunnat få både en, två och fler diktsamlingar utgivna av förläggare som på förhand varit tämligen inställda på att affären skulle gå med förlust. Man kanske skulle tro att det senaste decenniets ökade bokintresse även satt spår när det gäller lyrikens möjligheter att hävda sig, men så är visst inte förhållandet. En smula bättre har det kanske blivit, men annars är i varje fall den unga lyriken fortfarande ur ekono misk synpunkt förlustbringande på bred front. Jag har roat mig med att leta fram siffror på tio lyriker som förra året gav ut sin första, andra eller tredje diktsamling. Av dessa kunde en glädja sig åt en ny upplaga; av de övrigas böcker har ingen till datO' sålts i 500 exemplar. Här är siffrorna: 421, 165 (en av fjolårets mest lovordade debutanter), 972, 72, 444, 483, 89, 276, 37, 300 exemplar. Mycket bättre är det inte för dem som hunnit en bit längre. En av de mest uppmärksammade unga poeterna har nått följande siffror på sina fyra samlingar: 387, 239, 245 och 416 exemplar. Men även om de unga lyrikerna i Sverige är lyckligare lottade än på de flesta andra håll eftersom de oftast kan få ut sina böcker, är det nedstämmande att dessa böcker skall nå så få läsare. Säkert är de verkligt lyrikin-tresserade som gärna vill följa med även den unga dikten betydligt flera än de 3—400, som siffrorna ovan talar om. Det gäller därför för förlagen att finna nya vägar att nå dem och inte minst måste man nog tänka på att sätta ett så lågt pris som möjligt på böckerna; att köpa ett verk av en okänd författare är ju för de flesta ett experiment som inte gärna får bli för dyrt. Eftersom papperet numera är den dyraste ingrediensen har man på flera håll i utlandet försökt ge ut lyrik i små häften, som på några få sidor med ekonomisk sättning kan rymma en hel ordinär diktsamling. Både i England, Frankrike och USA har experimentförlag försökt den vägen och släppt ut svärmar av små brokiga ”poetiska pamfletter”, som ett london-förlag kallar sin serie, blygsamma, men i vissa fall mycket vackra häften av vilka några säkert kommer att höra till de eftersökta samlarobjekten och betinga ett högt pris i förhållande till gramvikten. I Sverige har, som dagspressen redan med 163