JOHN HAYWARD verk. Jag kan inte tala för hennes båda reskamrater — Gascoyne som har blivit kallad en reinkarnation av Rimbaud och som också är en mycket egendomlig, profetliknande gestalt, och Graham, en vild men ändå sällskapligt lagd skotte — men beträffande miss Raine är j ag säker på att hon kommer att dra stor nytta av denna vidgade erfarenhet av människor och orter. Den skygga, intensiva, sårbara skaldinnan lämnade sitt lilla hus i Chelsea (där så många unga författare och konstnärer åtnj uter hennes gästfrihet om söndagskvällarna) beredd på det värsta och rädd för det våldsamma mötet med en främmande kultur och, vilket hon allvarligt fruktade, med det moderna Babylons korrumperande inflytande. Hon har återvänt stimulerad av sina intryck och ivrig att sortera och utnyttja dem. Jag tror att det vore idé att be henne lägga fram dem i en artikel — hon är nämligen en författare som till skillnad från de flesta av sina jämnåriga har utvecklats i fråga om mottaglighet och intelligens och ökat sin förmåga att uttrycka dem på både vers och prosa. För att man inte skall tro att jag ser alltför mörkt på de svårigheter som uppställer sig för en konstnärligt arbetande författare just nu vill jag sluta med ett exempel på en av de mindre barriärerna mellan en författare och hans publik. För att fira sitt Literary Supplements femtioårsjubileum gav Times (utom ett förträffligt cocktailparty i det allra heligaste vid Printing House Square, varvid alla de anonyma recensenterna möttes för första gången bara för att upptäcka att de alla var gamla vänner och bekanta) ut ett specialnummer av supplementet med ett urval osignerade recensioner av märkliga böcker som utkom under de första tjugo åren av detta sekel, däribland ett omtryck av den korta men hånfulla notis varmed man år 1917 avfärdade T. S. Eliots första diktsamling. Några dagar senare fick redaktören ett brev från en äldre herre på landet som livligt kom-plimenterade Times för det mod och den sam-hällsanda som tidningeij hade visat genom att äntligen avslöja författaren till ”den där eländiga smörjan The Waste Land”! Översättning av Sonja Bergvall 206