NOTISER det på sällskapets tidskrift. Uppbyggnaden kompletterades av fem symboliska ljus, som tändes av Mr. Manchester och Miss Gemmell, vår äldsta och — frid bland flera medtävlare I — ivrigaste elian, blåste därpå under allmän upphetsning ut alla fem med en enda samlad utandning.” Vi ber att få låta uppslaget gå vidare till föreningens något värdigare svenska motsvarighet, Bellmanssäll-skapet, Strindbergssällskapet m.fl. Stalinpristagare Årets Stalinpris har utdelats. Bland prosaister fick Stefan Zlobin ett första pris på 100 000 rubel för en roman om revolutionshjälten Stepan Rasin, ledare av ett uppror mot Katarina II och Willis Lazis ett på samma belopp för ”Mot nya stränder” en roman om det lettiska lantarbetarproletariatet. Zlobins bok prisas i en presentation av Konstantin Simonov, som kallar den ett mästerverk av zdanovsk realism. Lazis’ roman får också entusiastiska lovord av Simonov, som själv något tidigare råkade rätt illa ut just för dess skull. ”Mot nya stränder” anmäldes — mycket positivt — i Literaturnaja Gazeta, men denna recension vann inte gillande på officiellt håll utan utsattes för en lång kritik under strecket i Pravda, som anmärkte på att recensenten bara tagit fasta på bokens skildring av lettiska småborgare och inte beaktat dess synpunkter på klasskampen. Även Simonov, chefredaktör för Literaturnaja Gazeta och annars persona grata på högsta ort, fick sin släng av sleven för att han infört recensionen. Simonov författade genast en helsida i Literaturnaja Gazeta, där han erkände romanens förtjänster, medgav att recensionen var olämplig och lovade att i fortsättningen inte vidare införa dylika ytliga bedömningar. Bland stalinpristagarna i övrigt kan nämnas Wanda Wasiljevska, som fick 50 000 rubel för ”Floderna brinner”, tredje delen i en svit om polacker som kämpade på rysk sida under Andra världskriget. Liknande andrapris fick också Orest Maltzev för en roman om vad Simonov kallar ”Titobandets förrädiska spel mot Sovjetunionen”, och Jaroslav Galan för en samling antikatolska pamfletter; författaren mördades nyligen av en katolsk fanatiker och fick priset postumt. Ett tredje pris fick Dmitrij Jeremin för ”Hotet över Rom”, om ”det italienska proletariatets kamp mot kapitalistisk utsugning och amerikansk ockupation”. Första pris för lyrik fick den kände skalden Nikolaj Tichonov för sin diktsamling ”Två strömmar, tillägnad fredsrörelsen” och för den enskilda dikten ”På världs-fredskongressen”. Hundraårsdagen av Gogols död firades den 4 mars med stora festligheter i Ryssland. Vetenskapsakademien, flera forskningsinstitut och alla mer betydande universitet anordnade föreläsningar om Gogol under flera månader, ”Revisorn” sattes upp i ny iscensättning av Röda Arméns Centrala Teater i Moskva och i flera andra städer, en dokumentärfilm om Gogols liv och en tecknad film efter hans beräb telse ”Julafton” har färdigställts. Man förbereder också en brevutgåva på 1 000 brev och ger under 1952 ut sammanlagt 7,5 millioner volymer Gogol. Tyskt litteraturpris Till minne av den elsassiske diktaren René Schickelé (1883—1940), känd som en ivrig antinazist och en förmedlare mellan fransk och tysk kultur, har instiftats ett pris, som för första gången utdelades i mars. Åtta förläggare och fem författare gav bidrag till prissumman, som uppgick till 5 000 DM. Juryn, som bestod av Thomas Mann, Hermann Kesten och Alfred Neuman, hade 77 böcker att välja på och gav bland dessa priset åt Hans Werner Richters roman ”Sie fielen aus Gottes Hand”. Richter, som behandlades i Luise Rinsers artikel om ny tysk litteratur i BLM :s januarinummer, är en av ledarna för Gruppe 47. Luise Rinser var f.ö. själv bland de författare som fick ett hedersomnämnande av juryn. Ett ryskt bokförlag Förlaget ”Sovjetskij Pisatel”, (Sovjetförfattaren) är ett av Rysslands största och förnämsta bokförlag för utgivandet av konstnärlig litteratur, omtalar Pravda. Över 300 böcker kommer årligen ut från detta förlag i mångmillionupplagor. Av de böcker förlaget släppte ut under senaste året har ett tjugutal prisbelönats, men största delen måste kritiseras och det skarpt, säger partiorganet. Huvudorsaken till bristerna är att förlaget har dålig eller ingen kontakt med sina författare, och tar emot vad som helst utan att i förväg rådslå om den tänkta boken. Nyligen kritiserade en stor del av den ryska pressen mycket hårt en ny roman ”Levande bland de levande”, av författaren S. Tregub, där denne gav en vulgariserad bild av Majakovskijs livsverk. Böckerna ”Partisekreteraren” av N. Asanov, ”Skogshuggarfamiljen” av J. Bessonov, ”Rätten till odödlighet” av A. Bikt-jentajev och ”Den goda vägen” av J. Karalina hör också till de tryckalster, som inte borde ha kommit ut, säger Pravda vidare. Vad är nu orsaken till den konstnärligt låga nivå som förlaget ”Sovjetskij Pisatels” böcker har? Jo, författarna har haft för bråttom att förtjäna pengar, förlagets redaktionella stab har varit för slö. Förlagschefen, direktör Kirnev och förlagsredaktören Lesjut-jevskij gör föga för att skapa en sann konstnärlig kontakt med författarna, som får skriva utan hjälp av förlaget. Företaget har tre olika redaktioner: för rysk litteratur, för litteratur från Unionens andra folkslag samt för ”kritik och recensioner”. Hittills har bara en redaktör från de ovannämnda redaktionerna haft ansvar för och läst inkomna manuskript. Det är således en enda person som avgör vad förlaget skall trycka och inte. Författarförbundet har tillförordnat över 120 lektorer, men dessa har suttit arbetslösa. Undervärderingen av kollektivt arbete har på så vis fört till allvarliga problem för förlaget, vilka snabbt måste lösas och det tillfredsställande, säger Pravda till slut. Laxness I Halldor Laxness anar man med allt större bestämdhet en blivande nobelpristagare. Senast har ”Islands klocka” översatts till tyska (av Dr Ernst Harthem, f.n. bosatt i Sigtuna) och kommit ut i Västzonen. Den tyska kritiken öser över Laxness beröm, bl.a. skriver Rudolf Krämer-Badoni i Neue Zeitung, Västtysklands största tidning, som utges i Frankfurt, München och 316