LARS GYLLENSTEN TVÅ ARTEFAKTER Miss Dassy Gud signe mig, pojke! De små barnens sterila amurer. Hon gick på lina och log. Det var samma vår som far hadde Miss Dassy med sig åt oss. Från Stockholm. Mor fick ett skärp med jade-spänne. Två barn på en biljett, men då fick man sitta längst bak. Tält var det, som dom satt upp bakom regementet. I två veckor, då hadde hela stan varit där, och folk från ett par mil runt om. Ponny ar, tre svaj cyklister, en klåvn som rullade runt i en tunna, dresserade hundar i småbarnskläder, och sånt som jag inte kommer ihåg. Far rakgick raskt in i matsalen med kläderna på, tvärtog Miss Dassy ur fickan, bråd-ställde honom på marmorbordet. Halkade snedåt alla håll med benen, det var en sträv-hårig taxvalp. Vi försökte ändra namnet till Puck sedan när vi tyckte Miss Dassy inte passade för att det var en han. Först tyckte vi bam Miss Dassy var det enda, för j ag älskade Miss Dassy, som log. Miss Dassy hette hon. Hon dog sedan. Hon hadde gröna och glänsande kläder, en bh och en kort kjol med ljusaregröna byxor-inunder. Två karlar, dom talade tyska, mustascher, för det var på den tiden. Jag tyckte mor var en sur som inte blev glad för jade-spännet. Men mor begrep att far bara ville göra sig till efter Stockholm. Efteråt förstod jag mycket mer. Till sist hadde jag svårt att förlåta mor för att far gjorde sig till. Jag har märkt detsamma hos mig, inte trivas med själar, bräcksjälar. Jag vill leka också, men mor tog allting så ömtåligt. Karlarna svängde sig, Miss Dassy stod i trapets, gav ringar till och dom slängde sig i. Hon log hela tiden, poserade, handen i sidan, redde håret med andra och leende ena benet ledigt böjt obesvärad. Gick över på linan med lång stång böjde knä mitt på andra benet sträckte rakt järns med linan. Frontade ansiktet där leendet och munnen ett burrigt svart hår. Hon segade sig ner till manegen i hänglinan med bara armarna stark måste hon vara och log som om det inte var någonting. Sedan gjorde dom reverens, två karlar strax bakom och Miss Dassy i mitten litet framför kjolen kokett med ena handen. Touchade kjolen och musiken gjorde touche, men det visste jag inte då. Bara en enda gång var jag där. Vi hadde Miss Dassy i många år, jag vet inte hur länge. Men när vi flyttade till Stockholm och då var mor den som nästan inte ville lämna ifrån oss Miss Dassy. Men hundar i stadsvåningar! Stockholmsvåningar, för Eksjö är nästan inte stad. Det var tvärtom för mor gnällde när han först kom och barnen hadde ledsnat på honom när vi for. Detta tjat om måste gå ut med Miss Dassy. Tromptruppen. Direktionen har glädjen att kunna presentera den världsberömda internationella Tromptruppen som cirkus Cirkus har lyckats att engagera för en kortare gästturné i Skandinavien. Nu levande. Höj dekvilibrister. Syskonen Tromp. 330