TVÄ ARTEFAKTER Hon hadde brunröd hy det var puder starka strålkastarljus mycket mycket röda läppar smink och tänder blänkte. Hon var mycket mindre än karlarna det syntes när på marken. Hon log hela tiden och hon log hela hela tiden så jag måste se att det var artisteri att hon log var inte glädje det måste vara artisteri. Detta fascinerade mig som en synlig sjukdom att gå på linan utan skyddsnät och le. Die kleine Else Müller die am Weinachts-abend eine grosse beinahe lebendig aussehende Puppe die sie eine sehr hiibsche Puppe im Fenster gesehen lange gedacht hatte bekam von einem Onkel aus München die sie nie zu wiinschen gewagt haben hätte vom Glück plötz-lich weinend. När jag började med tyska hadde jag inte glömt och jag tänkte alltid på Miss Dassy och fortfarande förknippar alltid Puppe med puppa och en gråt som är låst bakom en lina en rädsla hos en mycket liten. Barnet ville hjälpa. Att veckla upp leendet linda som upp ko-kong för att det måste fångad något ensamt under grova karlar. Dom som slängde muskulöst med knävecken i jade-ringarna som Miss Dassy svängde till. Barnen blev onda på mor för att hon måste trugas för att få behålla Miss Dassy. Hon var den första jag såg som var rakad under armarna. Karlarna också men dom var mörka. Sen blev vi sura för att hon ville ta med honom till Stockholm. När Miss Dassy dog grät jag av sjukt samvete. Som äldre har jag sett många skickligare att gå på lina än syskonen Tromp. Man brukar le artister. Vishetens sju pelare Synnöve och Sören kom i andra klassen. Syskon men Sören var äldre klen retsam fått gått om. Fröken sa Syhmöve men vi andra Synnö've, för rätt ska vara rätt. Hennes mamma sa Synnö've, saknade bildning, hon hadde bara gift upp sig till pappan tandläkare norrman genom att bli med barn. Sören tog studenten efter Synnö've. För att han var klenare ville bli officer och kom till ordonnanserna. Där var han duktig men efter drygt två år under kriget trillade motorcykeln omkull och det var fred hemma. Detta är namnen på benen som Sören bröt av: Vänstra överarmsbenet vid armbågen. Vänstra armbågsbenet vid armbågen. Detta var benen vid armbågen böjdes åt fel håll och dessa benen vid armbågen gick sönder som krokan. Dessa benen vid armbågen var inte rörliga bakåt och de gick av för att de inte var gjorda för detta. På huvudskallen blev det fel. Den sprack på undersidan och det var det värsta för det var ogörligt. Detta är namnet på det tredje benet som Sören bröt av: ”Huvudskallen” är namnet. Detta benet har också ett annat namn och det är ”Skallbasen”. ”Skallbasen” är benets namn. Brott på skallbasen. Brall på skottbasen. Bass på skrattbollen. Skrott på knasballen. Skratt på brottplatsen. Genom att huvudet tog stöten blev det brott. Brottet skar sönder ådror och det kom blod på hjärnan så han dog om timmar. Han dog fast vi hadde lekt med honom när j ag var liten. Det var den lille Hanseman, Han skulle i kriget rida, Men ingen stridshäst hade han, Och därför så måste han bida, Mor lyfte upp honom på en get, Håll fast i hornen hör du det, För hej hopp i skogen. Några barn med Synnö've i spetsen trodde att en splittrad attack från Surbrunnsgatan 331