T. E. LAWRENCE UR ”THE MINT” Inledning Till de många gåtfulla punkterna i T. E. Lawrences bana som författare och människa hör omständigheterna kring romanen ”The Mint”. Som bekant avstod Lawrence efter första världskrigets slut från de ärebetygelser och uppdrag av olika slag som erbjöds honom. Efter att i tillbakadragen stillhet ha fullbordat sin stora bok ”Vishetens sju pelare” tog han, som ju hade överstes rang, 1922 till allmän överraskning värvning som menig i flygvapnet, R. A. F., under namnet Ross. Efter några månader blev han upptäckt av tidningarna och fick avsked från flyget. I stället lyckades han komma in i pansarvapnet, men fick efter ett halvår åter inträda i flyget, där han stannade till 1935 och efter hand avancerade till korpral; tidvis stationerad i Indien. 1935 tog Lawrence, eller Shaw, som han nu kallade sig, avsked och omkom några månader därefter vid en motorcykelolycka. Hade han levat några år längre, säger Winston Churchill i sina minnesord, hade han varit given för en mer kvalificerad post i den nya ofärdstid som stundade och till den hade han knappast kunnat säga nej. Annars avvisade Lawrence under sina år i R. A. F. många anbud, både från engelskt regeringshåll, från privata företag och från nazismen, som i honom fåfängt anade en bundsförvant. Man skall emellertid inte tro att han helt gick upp i den menige flygsoldatens tillvaro. Under hela sin tjänstetid underhöll han en väldig korrespondens (utgiven i ”Letters” 1939) med en stor vänkrets, merendels placerad i framskjutna ställningar på olika områden; med flyggeneralen Trenchard diskuterade han sålunda vänskapligt en rad förbättringar i vapnets utrustning och organisation. Samma blandning av självförnekelse och självhävdelse, som f. ö. går igen i hela Lawrences gärning, präglar hans förhållande till ”The Mint”, en roman som han började på 1922, under sitt rekrytår och fullbordade 1928. Samtidigt som han talade om att förstöra manuskriptet och bestämde att det i varje fall inte fick offentliggöras före 1950, visade han det för en god del av vänkretsen och f. ö. även för intresserade personer som han råkade träffa, och diskuterade med iver deras synpunkter på boken. 1950 kom, men ”The Mint” har tills vidare förblivit outgiven — några utdrag som BLM härmed presenterar, har offentliggjorts i ”The Essential T. E. Lawrence”. J. Cape. London 1951. De engelska och amerikanska förläggare som äger rätten har i samråd med arvingarna beslutat att vänta ännu någon tid, kanske inte så mycket på grund av det oskrymtade soldatspråk, som chockerade Lawrences vänner på tjugotalet utan snarare därför att en rad ännu levande personer beskrivs och kritiseras i romanen. Ingetdera av dessa drag lär väl dock få avgörande inflytande på bedömningen när boken en gång kommer. Den har sitt största värde som bidrag till karakteristiken av Lawrence, självplågaren med den omätliga ambitionen, både som person och som författare en gestalt med så ovanliga konturer att han alltid måste locka läsare och uttydare. 411