KOMMENTARER OCH NOTISER En procent av nationalinkomsten i Sverige går till köp av böcker och tidningar. Detta är en av de otaliga upplysningar som kan hämtas ur Bokutredningens just utgivna betänkande (Nordiska Bokhandeln i distr., 7:50). Utredningen har under sitt fyraåriga arbete sysslat med frågan om hur en del av denna procent används; man har utrett hur spridningen av god litteratur skall kunna ökas och hur författarnas villkor skall kunna förbättras. Några sensationella förändringar förordas inte i betänkandet. I den för några år sedan mycket häftigt diskuterade frågan om ett stats-förlag kommer t. ex. utredningen till andra resultat än de mycket skarpa motioner i riksdagen, som på sin tid föranledde att kommittén tillsattes. Man vill sålunda inte f. n. förorda något statligt förlag — endast i ett läge då de privata eller organisationsägda förlagen bleve alltför monopoliserade eller började försumma den goda litteraturen bör man överväga att starta ett statligt förlag och då endast i fri konkurrens med företag av den gamla typen. Möjligheterna till sådan konkurrens betvivlas av förläggaren och bokhandlaren i kommittén, som bl. a. anser att statsförlaget genom subventionering skulle bli i stånd att underbjuda och kväva sina konkurrenter. Beträffande bokhandeln föreslås en viss intensifiering av konkurrensen och som en ny typ av försäljning rekommenderas att biblioteken på orter utan bokhandel skulle förmedla bokköp. Även här reserverar sig bokhandlaren och förläggaren, huvudsakligen av praktiska skäl. Man kan väl därutöver också undra om de flesta kunderna i valet mellan att låna eller köpa en bok inte skulle nöja sig med det förra. Betänkandet, som annars är hållet i en dämpad, väluppfostrad ton, ger i detta kapitel en uppfriskande st järnsmäll åt de florerande subskriptionsverken av typen ”Svenska cykelägare”. När det gäller propagandan för den goda boken diskuterar man tanken på ett litteraturfrämjande, som f. ö. för precis åtta år sedan lanserades på denna plats i BLM. De diskussioner som följde ledde dock aldrig till något bestående resultat. Utredningen tvekar också att förorda vare sig en mer ideell organisation eller en förening av ekonomiskt intresserade. Det tycks emellertid som man förbisett de utvecklingsmöjligheter som ryms i det fullt oberoende Sällskapet Bokvännerna. Sällskapet, som i utredningen något snävt karakteriseras som en bibliofil bokklubb, har under det senaste året tagit flera initiativ för att verka just på bokfrämjandets tänkta område. Ett stöd med anslag i en form som bevarade dess frihet skulle antagligen vara en väg till lösning av frågan om allmän propaganda för god lektyr. Ett viktigt avsnitt i betänkandet behandlar författarnas förhållanden. En stor undersökning visar att dessa ekonomiskt sett i de flesta fall är ytterligt bekymmersamma, trots att stipendiefonderna ökats. Utredningen föreslår, som redan förut omtalats i pressen, en biblio-teksavgift, finansierad med statsanslag. Hälften skulle gå till författarna allteftersom deras böcker lånas, hälften utdelas som understöd. Samtidigt skulle de statliga författarstipen-dierna förvandlas till enbart belöningar. Detta sista förslag är det viktigaste initiativet i betänkandet. I övrigt utgör det ett för-troendevotum åt de former för bokspridning som redan finns. Sin största betydelse därutöver kommer det säkert att få som en oumbärlig handbok, där alla tänkbara uppgifter om bokbranschen finns samlade. Till de allra 483