BOKRECENSIONER skattad och kanske också fruktad av samlare och bokhandlare över hela världen. Han var de stora amerikanska ”miljonärsamlarnas” vän och förtrogne — ”the promo-tor of our happiness” — och som stabschef och överbefälhavare med oinskränkta befogenheter organiserade och ledde han deras förödande härjningståg i England och på kontinenten under mellankrigsåren. Han förvärvade långa rader av utsökta originalmanuskript och unika handskrifter, fredstraktater och historiska papper som på outgrundliga vägar hamnat utanför statliga bibliotek och riksarkiv. Introuvabla Shakespeare-upplagor, Gutenberg-biblar, ”den odödliga” litteraturens sällsyntaste originalupplagor, brev och autografer av enastående värde och intresse — allt fick han korn på, allt förstod han sig på — både som bokhandlare och lärd forskare — allt köpte han till svindlande priser — och det mesta sålde han igen med en enorm vinstmarginal. ”Intet pris är för högt för en god bok”, var hans enkla och kärnfulla valspråk och han tillämpade det med fullständig konsekvens både som köpare och säljare. I den inofficiella — men av alla amerikaner med karakteristisk entusiasm kommenterade — kampen om topplatsen i rekordtabeller över ”det högsta pris som någonsin betalats för en bok” hade han under decennier endast sig själv att tävla emot. För ”fattiga men stolta” européer och för småhandlare i b oksamlarskrået kan kanske åtskilligt i den Rosenbachska personligheten och verksamheten te sig en smula betänkligt. Han uppträdde nog stundtals litet översittar-aktigt i auktionsrummen och hade väl ibland litet svårt att dölja sin ”dollarförtjusning”. Hans omtalade ”genialitet” som affärsman tycks också kunna reduceras till en uppseendeväckande begåvning — och förmåga att betala mer än någon annan. Bland vänner och samlarkolleger, i biblioteksrummens dämpade och dämpande atmosfär var han en helt annan — en älskvärd, kvick och bottenlärd berättare om böcker och deras öden. Och samme Rosenbach ”at his best” möter vi också i hans egna böcker ”Books and Bidders” (1927) och ”A Book-hunter’s Holiday” (1936), som utan vidare hör till det roligaste och läsvärdaste som skrivits i genren ”böcker om böcker”. De innehåller en lång rad välskrivna och mångsidigt intressanta kåserier, specialundersökningar och små avhandlingar om böcker, manuskript och brev som passerat genom Rosenbachs händer eller stannat på hans hyllor. Bokhandlare och boksamlare har väl sina öden liksom de böcker som omger dem för längre eller kortare tid. När de Rosenbachska rekordnoteringarna fallit i glömska och när hans många ”fynd” dömts till en välkatalogi-serad och odramatisk tillvaro i något bibliotek kommer glada och tacksamma boksamlare att läsa hans böcker och glädja sig åt bekantskapen med en fin bibliofil och bokkännare. Per A. Sjögren BOKRECENSIONER EFTER FEMTIO ÄR Bo Bergman: Stunder. Dikter. Bonniers 1952. 12:50. För snart ett halvt århundrade sedan skrev Bo Bergman en dikt som det är svårt att inte beundra: Jag älskar dimman som släpar våt över kajer och torg i natten och lyktornas ögon, röda av gråt, och lukten från gatan och visslans låt från en spöklikt skymtande båt ute på Mälarns vatten. Jag älskar novemberdagens grå förtvivlan och grändens fasa, fabrikernas hjärtan som bulta och slå och droskan som rullar och löven som gå i dans kring en bänk i en vrå med en ensam människotrasa. Om man skulle företa sig något så dåraktigt och meningslöst som att ange var den moderna svenska lyriken börjar, så kunde man (som ett pristävlingsförsök) säga: kanske just här. Gråvädersstämningar hade visserligen förekommit före 1903, men en så pregnant ut 535