TVÅ DIKTER och själva värmen tills ingenting finns kvar utom tystnaden och de jämna andetagen som är hon bara hon Och vitt vitt är elden febern vintern Och blåa blommorna mot hennes mun, Ditt är detta liv Dina är drömmarna. Ditt är det som springer fram, ur nattens öppnade sår: soluppgången. Vattenringarna då hägern slår ut sina köldlätta vingar till flykt vid knäckta grenar intill kärret. Frostens drömmande fingrar över en nytj ärad brygga. Ett spindelnäts ljusbrytningar en daggig morgon. Dina var drömmarna. Ditt är uppvaknandet. Din är verkligheten. Som brände dina sinnen till aska. Som svedde dina nerver och skoningslöst avrättade barnet en askgrå gryning. Din var verkligheten. Ditt är då detta: Varje morgon den gråvioletta dagern död som de andra. Kanske mattare. Kanske skarpare. Men död som de andra. Och samma uppvaknande från ord utan tal till tal utan ord till ett ständigt värkande ljud ingenting kan förjaga. 581