KOMMENTARER OCH NOTISER BLM:s rundfråga har som redan nämndes i förra numret besvarats flitigt av våra läsare. Av de kort som följde med septembernumret har gott och väl vart tjugonde återkommit hit till Sveavägen, försett med anteckningar som ofta är vänliga, någon gång spydiga och nästan alltid upplysande. Svarsprocenten lär få anses tillfredsställande; lustigt nog är den nästan exakt densamma som när BLM för snart 8 år sedan gjorde cn liknande undersökning. Svaren har för oss på redaktionen betytt en rolig och ovanlig kontakt med läsekretsen, som vi annars mest träffar i enstaka exemplar. Med hjälp av de första frågorna kan vi också bilda oss en uppfattning om hurdan vår normalläsare på vissa punkter är beskaffad — om man nu kan tänka sig ett genomsnitt för en krets personer som att döma av svaren på vissa frågor har så personliga och skiftande åsikter. Man kan emellertid finna att majoriteten av läsarna köper minst 2 böcker i månaden, att de flesta som köper lösnummer skaffar sig alla 10, att en dryg tiondel av prenumeranterna varit med ända sedan de första åren, att det oftast är minst två personer som läser varje nummer och att filmintresset är tämligen flitigt. Övergår vi i stället till att tala om oss sj älva, om vad läsarna anser om BLM och hurdan den bör vara, får nog resultatet, nu liksom sist, fattas som ett slags förtroendevotum. Den genomgående positiva tonen har varit myckel angenäm för oss som läst korten, liksom också de vänliga hälsningar av olika slag som bifogats. När grundinställningen varit sådan har vi också med så mycket större iver studerat de olika förslag som framförts. Om vi börjar med det intresse som tidningens olika avdelningar samlar (och förbi går denna avdelning), är det tydligt att bokrecensionerna håller sin ställning som tyngdpunkt för intresset. Därnäst placerar sig essayer och artiklar, med teaterkrönikorna på tredje plats. Noveller kommer efter teatern, så kommer fihnkrönikorna och slutligen lyriken, följd av diverse smärre rubriker. Vi går förbi frågorna om vilka medarbetare som uppskattas mest, liksom de mest och minst omtyckta bidragen i septembernumret. I det senare fallet kan man emellertid konstatera att artiklar och recensioner även där hävdar sig väl gentemot de skönlitterära bidragen. Önskemålen är många, även om samma ämne ganska ofta återkommer under frågan ”Är det något Ni saknar i BLM?”. Begäran om korta presentationer av artiklar och författare försökte vi uppfylla redan i förra häftet. Till det som regelbundet efterlyses hör också artiklar om konst och musik, recensioner av utställningar, konserter etc. Vi skulle gärna vilja öppna fönster även åt de hållen, men har svårt att få sidorna att räcka till redan som det är — längre än till teater, film och eventuellt radio kan vi knappast sträcka oss; de andra två ämnena får nog BLM även i fortsättningen beröra huvudsakligen i anknytning till böcker. Åtskilliga har begagnat tillfället att lufta en viss brist på förståelse inför ”den moderna lyriken”. Antalet klagande är visserligen mindre än summan av dem som förklarat att dikterna hör till det de tycker bäst om i BLM, vilket kan verka betryggande, men synpunkten hör ändå till de oftast återkommande. Man efterlyser mer dikter som inte är ”modernistiska”, ”Verklig poesi! Vacker! Välljudande!” begär en läsare. På detta kan man svara att BLM ju inte är knuten till någon viss litterär 643