ELVA DIKTER Oss smickra vågorna med inställsamma dödar. Den luftfyllde skrattaren vinkar mot oss upp, buren genom strömmarna, bugande i dunklet — tyngdlös i bubblornas plopp . . . plupp . . . Ty äldre än allvaret är lättsinnets spira: här tecknar sig världen som gyckel-spegel-spel — som upp- och nedvänd ordning för vindande vindar, för silver-skack-blickar och ögonskel. Senhöstpanorama Det stod en rödnäst man på ett bytorg ropande: Köp dockorna i påsen! Köp granna dockor av en rödnäst man — en rödnäst man, en rödnäst man på torget! Men ingen köpte och han vitnade av raseri. Han ven (med iskorn i rösten), rev påsen upp — och ut med skriande och ilska flög en vild svart svärm, en svärm av kråkespöken, motvinds mot norr. 9