BERTIL MALMBERG Flyttfågeln Flyttfågeln som bröt sin bana och på det brusande havet med ens förnam sugningen av förbjudet och ett overkligt väderstreck — ej maka hade han, ej ungar, ingen gav honom följe, ingen prisade hans namn hos fågelfolket. Var fann han grav och meningen i att han måste förgås? Men härligt sorlade av obekant luft hans fjädrar. ”Pastisch” När kvällen lyfte och flög bort mot natten på vingar som stilla bleknade och bäcken, tuvans älskare, fick sitt sorl fördjupat av de tystnader som stego med blå spiraler — suckade jag: O vad för sällsamt landskap så överfyllt av gudar — och inga namn för dem! Då lades sakta ett finger på min mun. 10