KOMMENTARER OCH NOTISER Ra”. Eftersom vi aldrig hört talas om Joseph Anton Schneiderfranken sökte vi komma honom på spåren i tillgängliga uppslagsverk, men lyckades inte heller med detta. Följaktligen ringde vi till distriktslantmätare Widing för att få veta något mer om denne diktare, filosof och målare, för vilken nu ett eget förlag bildats. Herr Widing upplyste beredvilligt om att Schneiderfranken, som numera är död, huvudsakligen sysslade med råd i livsfilosofiska frågor. Hans huvudarbete är ett ”Lehrwerk” om 32 delar, utgivet under pseudonymen Bo Yin Ra. Det är detta verk, i vilket ett avsevärt filosofiskt system läggs fram, som herrarna Widing ämnar introducera på svenska, där Bo Yin Ra inte förut varit representerad. ”Vi är beredda på att det kan gå lite trögt i början”, sade herr Widing, som dock ansåg dessa bekymmer väga lätt mot förmånen att få introducera sin älsklingsfilosof på svenska. Joseph Anton Schneiderfrankens nye förläggare är nämligen sj älv, efter vad han uppgav, sedan många år en hängiven läsare av schweizarens alster och detta har gjort honom så nöjd med tillvaron att han kunde avsluta samtalet med ett yttrande som vi utanför en frikyrka aldrig hört någon, allra minst en förläggare fälla: ”Jag kan säga att jag är en fullkomligt lycklig människa!” Avd. för kompletteringar En läsarinna i Norge, som särskilt intresserat sig för Robert Burns, har haft vänlig heten att meddela oss att den strof av Harriet Löwenhjelm, som Bengt Holmqvist citerade i sin recension i förra numret, säkerligen är en översättning från den skotske skalden. Så här löd de löwenhjelmska raderna: Jag kunde vaka natten lång en vinternatt för någon. O hej för någon, o hi för någon! Jag gåve allt, ja jag gåve allt, jag gåve allt för någon. Burns’ dikt ”My heart is Sair” börjar: I could wake a winter’s night, For the sake of somebody, Oh how! for somebody, Oh hey! for somebody, I wod dae, what wod I no’? For the sake of Somebody. Harriet Löwenhjelm säger också i ett brev från 1913 ”Har du läst Burns? Jag tror att det är de raraste versar jag vet.” Tydligen har hon roat sig med att för sin väninna tolka några rader av honom, men hon har samtidigt lyckats ge dem en speciell, egen ton, vars ljusa jakthornsklang ändå skiljer sig från Burns’ kärvare bas-solo. I förra numret nämnde vi också att ryssarna tycks ha brutit med sin motvilja mot detektivhistorier när de infört en novell av Dashiell Hammett i den stora tidskriften O gonj ek. En thrillerspecialist bland BLM:s läsare har nu älskvärt meddelat att han identifierat historien som ”The Man Who Stood in the Way”, försedd med Copyright 1923 och omtryckt i El-lery Queens Mystery Magazine förra året. 86