KARL VENNBERG Och flygfäna de näpna med trekantspanna och en köttig underläpp glöm dem inte: videsvärmarn som vid solnedgången fladdrar in i ögonhålan, och frihetsspinnaren, den trägne silkesmasken, som förbättrar din handelsbalans. Mellan hettan och frosten du breder ut havet, spikar upp en skylt och riglar till det. Alltid är någon på hemfärd från ostronrikare trakter. Strax där bakom ligger citadellet, varje sansad världsbilds givna centrum. Viska inte ens till bristande moln var du har din döda vinkel; blommornas doft leder ändå triangelpannorna dit. Odla DDT-violer, spara in en ståndrätt. Du måste vara väl så noga som du från början hade tänkt dig med lyktor, speglingar och isar i din världsbilds obestrukna rum. Nära solnedgången och den gyllne katten klär vi alla i förkrympta munnar. Återstod Vad som efter branden står kvar av bitter trohet må de fråga som inte har mist sin förklädnad. Vad sorts eld det var som fladdrade i hjärnans lober lär sådana bäst veta som har undgått vreden. 88