Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
som religiositet och begreppet ”intellektuell
film” som har missuppfattats även av andra,
bl.a. Thorold Dickinson i Sight and Sound.
Eisenstein ville förena konst och vetenskap,
tanke och känsla, han ville uppnå emotionella
effekter med intellektuella medel. Formalism,
vetenskap och intellektualitet var inte målen,
endast verktyg, komponenter i en helhetssyn
vars totalitet var lika anspråksfull som den
doktrinära marxismens. Av största intresse i
Marie Setons bok blir därför också de avsnitt
som behandlar Eisensteins förhållande till
sovjetsamhället. Hon frestas inte ett ögonblick att
som Robin Hood förklara det eisensteinska
ödet med en förenklad motsättning mellan
konstnären och staten. Även om man aldrig
får en klar bild av hennes egen politiska
uppfattning — vilken dock rimligtvis bör vara
ganska vänsterbetonad — hade i alla fall
hennes stora sympatier för Eisenstein gjort det
opportunt att tillgripa närmaste och
populäraste syndabock. Den bild hon ger av
Eisen
steins motståndare i Sovjet visar emellertid
inte enfaldiga och barbariska politruker utan
intellektuellt kvalificerade, nästan ”värdiga”
antagonister i en lojal polemik vars dialektiska
kvaliteter — och öppenhet — fascinerar på ett
imponerande fast kyligt motbjudande sätt.
Marie Seton hade ett egendomligt könlöst,
nästan puritanskt kärleksförhållande till
Eisenstein. Hon har mycket att säga om hans
tilltrasslade och hämmade sexualliv. Hennes
framställning är kanske färgad av det
personliga engagemanget — och hennes egen
läggning — men det framgår i alla fall tillräckligt
mycket för att man utan vidare kan avfärda
Robin Hoods spekulationer om manifest
homosexualitet såsom helt ogrundade.
Tillfrågad av en liten flicka vad ett geni var
förklarade Eisenstein att det är någon som
alltid blir missförstådd. Marie Seton har gjort
en prestation för att dementera detta påstående
och därmed få oss att intensivare uppleva ett
av vårt sekels verkliga genier.
NOTISER
Sitt andliga testamente
har en del kulturpersonligheter delgivit tidskriften
Arts, som dessutom meddelar oss att vederbörande
Vi utge fortlöpande kataloger
som skickas gratis på begäran.
Större och mindre boksamlingar
köpas till högsta pris.
ANTIKVARISKA BOKCENTRALEN
Allhelgonagatan 7 nb, Sthlm. Tel. 44 49 01
BJÖRK & BÖRJESSON
ANTIKVARIAT-BOKHANDEL
Drottninggatan 62, Stockholm
Största lager i Norden
Över 400 kataloger utgivna
G. Rönnell, Antikvarisk Bokhandel
Birger Jarlsgatan 32, Stockholm
Allt för litteraturvänner
Svenskt och utländskt Sänd Edra desiderata
VARIA-
ANTIKVARIATET
Tel. 62 76 83 Nybrogatan 41 Tel. 62 76 83
Köper och säljer alla slags böcker
till yttermera visso talat in dessa ”budskap” på
grammofonskivor. Det kan ju för all del betraktas som ett
försiktighetsmått i våra tider, då den ena författaren
efter den andra posthumt omvändes till katolicismen
— eller åtminstone en sorts oklar kristlighet — man
behöver bara nämna Rimbaud, Gide, Artaud.
Artikelserien bär det tilltalande namnet ”le Demier
quart-d’heure”. Hittills har Mauriac, Colette, Claudel,
Alex-andre Arnoux, Simenon och Prince de Broglie
”vittnat”. Hur välmenande och hur uppriktiga dessa
uttalanden än är kan man trots allt inte glömma att det
är fråga om en lek och att alla i sina budskap tar
mera hänsyn till sina läsare av i dag än till sina
lyssnare av i morgon. En döendes ord är inte något att
leka med och inte heller någon retorik som skall
sändas ut i högtalare. Kanske kommer man att om femtio
år när alla dessa personer avlidit med en viss
gripenhet ännu kunna lyssna till Arnoux. I övrigt lär en
författares tankar inför döden bättre framträda ur
hans livsverk.
F. L. Green
har nyligen avlidit. Han satte inte ut sitt födelseår i
några uppslagsverk och han förekommer f.ö. inte i
många sådana, vilket väl stämmer med hans
tillbakadragna författartyp.
Green hade otur här i världen. Hans första
framgång hos kritiken, ”On the Night of the Fire”, kom
hösten 1939, när engelsmännen hade annat att tänka
på. Hans namn gjorde att han ofta blev förväxlad
med åtskilliga kolleger, Julien och Henry Green samt
Graham Greene. Om den senare erinrade också F. L.
Green på flera sätt. Även han ägde stor förmåga att
skapa spänning i en bok genom att skildra en
för
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Nov 21 20:19:50 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1953/0404.html