NOTISER skuldror”, Sigge Stark ”Cora Bergös gåta”, Margit Söderholm ”Bröderna” och Astrid Väring ”Ett skepp kommer lastat”, ”Känner du väl det land” och ”Härm-fågeln” i en volym. Hjalmar Bergmans ”Flickan i frack” kom i andra upplagan, ”Barabbas” likaså, ”Gösta Berlings saga” i 11 :e och ”Barnen från Frostmofjället” av Laura Fitinghoff i 6:e upplagan. I år har man bl.a. påpassligt utgivit ett teologiskt arbete av biskop Helander. Talande böcker I Amerika finns en herre vid namn Raymond Tierstein, som har ett grammofonbolag där man hittat på ett slags mycket små, långsamspelande skivor som rymmer oerhört mycket material. Han tyckte att de skulle lämpa sig väl för inspelning av böcker och hörde sig för, men alla större bokförlag gav honom ett mer eller mindre hövligt nej. Mr Tierstein grundade då ett eget förlag, Audio Book Co. och satte i gång med att spela in sin första bok som blev Nya Testamentet. Det är nu inspelat. Skivorna är 24, speltiden 23 timmar och priset 20 dollars. Han hoppas att skivorna skall ha en stor framtid hos den enligt hans beräkningar avsevärda del av mänskligheten som har lite svårt för att läsa, antingen därför att de har dåliga ögon eller därför att det blir lite tröttsamt att hålla reda på alla de små svarta tecknen. Men uppfinningen har enligt sin skapare också stort värde för den som tycker att en viss bok verkar tråkig. När man hör den läsas blir den på ett helt annat sätt fascinerande. Rena poesin! säger Mr Tierstein. Nya Testamentet som fabricerats i 5 000 exemplar, är hittills den enda bok han förlagt, men han har spelat in smakbitar ur kommande nummer: Thuky-dides, Homeros, Marcus Aurelius, Melville, James Thurber, William Faulkner och den hårdkokte Mickey Spillane. Läs med! Lies mit! heter en tysk bildtidning, utgiven i djuptryck var 15 :e dag av Neuer Verlag i Köln. Den vill popularisera litteraturen genom att göra artiklar och bildreportage på aktuella böcker och sedan på en särskild sida ge anvisning på vilka alla dessa böcker är och hur man kan få tag i dem. Idén är inte dum och Lies mit! är smart redigerad. Särskilt måste läsaren beundra redaktionens skicklighet när det gäller att få den att likna en helt vanlig bildtidning. Inte minst när det gäller illustrationerna använder man dock ibland något spröda anknytningar till läsningen. Ett av de senaste numren pryds t.ex. på omslaget av filmstjärnan Susan Hay-wards tilltalande övre tredjedel samt rubriken ”Hollywoods litterära stjärna”. Den som kastar sig över den närmre förklaringen finner detta omdöme motiveras med att Miss Hayward levandegjort så många G. Rönnell, Antikvarisk Bokhandel Birger Jarlsgatan 32, Stockholm Allt för litteraturvänner Svenskt och utländskt Sänd Edra desiderata stora romanfigurer på vita duken (från senare tid är det dock svårt att erinra sig någon annan än Delila). Det uppges också att hon nu ämnar närma sig litteraturen från andra sidan, genom att själv skriva en sanningsenlig bok om Hollywood. Rilke på Kävlingeån Att Rainer Maria Rilke hade en enastående förmåga att stifta vänskapsförbindelser med kvinnor av alla åldrar har inte minst blivit tydligt under de senaste åren, när man ungefär en gång i månaden fått se en ny bok av någon bland hans väninnor, innehållande hågkomster, brev från skalden och i bästa fall även några dikter. Ett annat postumt belägg på hans talang att fästa kvinnohjärtan vid sig får man i numret för den 10 maj av den österrikiska tidskriften Der Bibliophile (bilaga till Das Antiquariat), där en schweizisk dam vid namn Magda Kerényi publicerar ett bidrag vid namn ”1 Rilkes spår i Sverige”. Bakom denna lockande titel döljer sig en redogörelse för ett besök 1951 hos Ernst Norlind på Borgeby, där Rilke bodde sommaren 1904 och skrev flera dikter. Han skrev även en hel del brev, med tämligen noggranna beskrivningar av ställets och värdens utseende och Magda Kerényi använde huvudsakligen sin visit till att andäktigt gå runt och jämföra i vad mån verkligheten stämde med brevcitaten, som hon av allt att döma kunde utantill. I hälarna på den muntre och konversante Ernst Norlind larvade hon runt i slottet och parken och noterade allt, från ”de stora, mycket stora träden” till köket, som dock byggts om sedan Rilkes besök. Fönstret i hans rum satt också där det skulle, vilket måste ha känts betryggande. Den enda poäng författarinnan förmår meddela från sin något trivialt refererade vallfart är en historia av den satyriske värden om Ellen Key, som likt andra tanter starkt drogs till Rilke. ”Jag hoppas att hon inte skriver något om mig”, mumlade skalden, men redan samma sommar kom en essay i Ord och bild. Ellen Keys vidsynthet gick emellertid inte nog långt för att tillåta Rilke att visa uppskattning av andra damer, och Norlind gav en dråplig (och rörande) bild av den stora sierskan, som dolskt lurade bakom ett träd i parken medan Rilke i en eka ute på ån sjöng serenad för en något yngre dam, vilken Ellen Key sedan sökte få förvisad från slottet. Thomas Mann läste nyligen på Pennklubbens sammanträde i Zürich upp ett stycke ur en ny berättelse, en kort roman eller lång novell, om man så vill. Första hälften har sedan stått att läsa i den tyska litteraturtidskriften M erkur. Berättelsen, som artar sig att bli en av Manns intressantaste från senare år, heter ”Die Betrogene”, (den bedragna) och tilldrar sig i Rhenlandet på 1920-talet. Huvudperson är en femtioårig dam, änka efter en högre tysk officer och med vuxna barn. Hon förälskar sig i en ung amerikansk språklärare, upplever en tid av stormande lycka och upptäcker till sin förvåning att de regelbundna ”fysiska utlösningarna av hennes kvinnlighet” åter kommit tillbaka. Snart nog visar det sig emellertid att detta inte är tecken på någon ny ungdom, blödningarna kommer från en livsfarlig sjukdom. Det mystiska sambandet 474