FEM DIKTER åt lammet som for på en kvast med uppspärrade öron att förmälas med kyrkoherde A—n på Blocksberg, så tag mig fan! Ty faen står i himlen Det såg jag med egna ögon fast om mina ögon var egna det vet jag, Pelagia, ej Ett vet jag dock med visshet: Att alla gamla strumpor stoppas t. o. m. gamla hästrumpor stoppas fermt av mej! EX PONTO Himlen är långt borta Jag har inte sett den Men helvetet har jag sett Det är ständigt nära Och jorden, den spetälska: Vad härjad skönhet bär ej dess drag! Sannerligen kan man inte säga: Människan har eld eller köld i stjärten och omvänt framför Hon jagar jagad och jagande jagas hon — morot, snurra, piska, barn Vara tålig i eld och köld Vara tålig just genom att vara ömfintlig Nöd ger list och du skall bli som ett ödets nötskal och som ett oskrivet lönnblad, uppkastat på strand torkande där i sanden som varken är vänlig eller fientlig mot en främling — Du skall vörda ditt kön och könet hos dem som vördar ditt 571