KOMMENTARER OCH NOTISER En modern trollkarl träffade vi nyligen, fast hans utseende och sätt inte antydde några magiska gåvor. Han var en satt, fyrkantig engelsman på femtiett år, med röda kinder och ett hjärtligt skratt. Hans kostym bar diskreta spår av att ha skapats på någon sidogata mellan Regent Street och Bond Street. Hans namn är Sir Allen Lane och han är mannen bakom Penguin Books, antagligen det djärvaste företaget i vår nutida bokvärld. Själv uppger han muntert att den enorma framgången för de små billiga pingvinböcker-na och deras systerserier beror på hans förmåga att hårt utnyttja en toppkvalificerad stab och själv odla sin naturliga lättja — redan som liten gosse uppger han sig ha kommit på systemet genom att mot arvode i karameller engagera korgossarna i den lokala församlingen att odla familjens potatisland, medan han själv i en vilstol njöt av solens hälsosamma sken. Antagligen började han på så vis bygga upp sin utomordentliga vitalitet, men att den också sedan kommit till någon användning visar Penguinförlagets tidiga historia. Man startade 30 juli 1935 med nio titlar, bland dem Hemingways ”Farväl till vapnen”, Link-laters ”Poeten på Pelikanen”, Dorothy Sayers ”Pinsamt intermezzo på Bellonaklubben” och Maurois biografi över Shelley. 20 000 exemplar trycktes per bok, men man vågade inte häfta mer än 10 000. Priset var sixpence per volym och företaget dömdes enhälligt ut av alla sakkunniga. Bokhandlarna tyckte att böckerna såg för obetydliga ut och billighets-affärerna tyckte att innehållet var för fint. Hustrun till en inköpschef hos den jättestora basarfirman Woolworth fängslades emellertid av urvalet och det hjälpte dåvarande Mr Lane till hans första stora order. Alla spådde dock fortfarande med dyster glädje ett debakel, men nu har Penguins givit ut 2 000 olika böcker på 18 år — en mansålder, sade Sir Allen med en glättig suck. Lite finare har Penguinböckerna blivit. Man anställde i slutet av 40-talet den store typografen Jan Tschichold att ge dem en vacker och läslig form och den har de sedan behållit. Till typen är de emellertid oförändrade, fast den ordinära Penguinupplagan i dag kostar 2 shillings, och innehållet är fortfarande av samma höga kvalitet: goda romaner, företrädesvis engelska, och goda reseskildringar, biografier och detektivromaner. Förstaupplagor-na är minst 50 000, oftast mer, och böckerna går fortfarande bra, trots att de har enkla, diskreta omslag, utan de yppiga flickor i sönderrivna blusar, som lockar så stor del av den amerikanska publiken till läsningens välsignelser. Sir Allens böcker pryds av fåglar, pelikaner på fackböckerna, lunnefåglar på barnböckerna och så förstås pingvinerna på moderserien. Man letade länge inom den ursprungliga lilla staben efter ett lämpligt, sympatiskt djur att hålla ihop serien med. Fågel Fenix, som passat så bra för en rad omtryck, var tyvärr upptagen, den lilla trevliga delfinen likaså. Då föreslog chefens sekreterare pingvinen, den högtidsklädda men ändå gemytliga fågeln och han vann genast anklang. (Sekreteraren tillhör numera förlagsledningen, meddelade Sir Allen till tjänst för de framåtsträvande.) Man lånade 25 öre ur handkassan och skickade en ung tecknare till Zoo för att rita av en pingvin. Han kom tillbaka utan entusiasm och muttrade ”Dom luktar i varje fall sabla illa”, men snart satt pingvinen där han skulle. 731