KOMMENTARER OCH NOTISER gångspunkten, som sällan eller aldrig i de bättre böckerna är så beskrivet att det kan vädja till läsarens sadistiska instinkter. För de flesta virvlar det förbi som en overklig förevändning för den spännande problemlösning som sedan följer. ”1 de eleganta budoarerna kan man kanske bortse från och förbise böcker om mord som avnjuts i bekväma stolar efter goda middagar — men jag skulle bli allvarligt ledsen om jag hittade en deckare i statstugan eller i folkbiblioteket i brukssamhället”, slutar hr Sandgren. Statsystemet avskaffades 1945 och eleganta budoarer har vi på senare år sett beklagligt få. Kanske har hr Sandgrens artikel fått ligga till sig något decennium; ännu någon tid skulle bestämt inte ha skadat. Tre stora författare har gått bort under den senaste månaden: ryssen Ivan Bunin, amerikanen Eugene O’Neill och engelsmannen (eller walesaren) Dylan Thomas. Bunin var en mycket gammal herre och om O’Neill visste man att han sedan länge led av en obotlig åkomma, Parkinsons sjukdom. Däremot kom Dylan Thomas död som en stor och sorglig överraskning. Han var ännu en jämförelsevis ung man och föreföll att ha mycket oskrivet. Även om hans lyrik på senare år flödat sparsamt hade han publicerat fragment ur en kommande prosabok som såg ut att bli av minst samma kvalitet som hans tidigare ”A Portrait of the Artist As a Young Dog” (”Porträtt av författaren som ung lymmel”). I den f.n. ofta lite stela engelska dikten var han som en frisk, oemotståndlig naturkraft, vars nästa infall ingen kunde gissa. Eugene O’Neill efterlämnade minst en pjäs i någorlunda färdigt skick, kanske flera, om man får tro amerikanska rapporter. Om han förmådde ge dem den sista avslipningen eller om de tillhör de stora men ofullbordade ansatser som hans produktion har gott om, vet man ännu inte. I varje fall räcker hans full- lödiga insatser för att ge honom hans första-rangsplats i den samtida världsdramatiken. Ovissare är det för en främmande iakttagare att bedöma Bunins insats. Hans nobelpris 1933 sågs inte med blida ögon av de många, för vilka Gorkij tedde sig som den mer förtjänte. Det var han antagligen också, men att inte Bunins författarskap utan vidare kan avfärdas visar Nils Åke Nilsson i en liten artikel som inflyter i nästa nummer. Där kommer också några minnesord om Eugene O’Neill av Ebbe Linde. Av Dylan Thomas tecknade John Hayward ett vänporträtt i BLM:s oktobernummer. ”Upptäckt” är arbetsnamnet på en litterär publikation för nya och nyare författare som utkommer nästa höst, som en ny länk i kedjan 40-tal, Utsikt, Femtital. Redaktör är förf. Göran Palm, som bett oss meddela att han under våren 1954 med nöje tar emot bidrag: dikter, noveller, essayer, under adress c/o Bonniers, Sveavägen 56, Stockholm 3. BLM fortsätter också sina förbindelser med de nya författarna och vi räknar med att i mars nästa år ge ut ett nytt ”debutantnummer”. Den som vill ta en chans att få vara med är välkommen före 1 februari. I övrigt ber vi att få anbefalla detta nummer, som må tala för sig självt, och rekommendera oss inför 1954. BLM:s sidor kommer då att framträda i något annan och som vi hoppas överskådligare uppställning, f.ö. kommer vårt program att vara detsamma som hittills: att presentera det vi tycker är bra, nytt och roligt i fråga om böcker. Bland bidrag som väntar vill vi bara nämna en central kärleksscen ur T. S. Eliots nya pjäs, som Erik Lindegren just översatt åt oss och en mycket rolig, fantastisk novell av den store fransmannen Jules Supervielle; bägge kommer antagligen i årets första nummer. 734