KOMMENTARER OCH NOTISER CARSON McCULLERS Detta snapshot har ingenting direkt med numrets innehåll att göra, vi kunde bara inte motstå det. en minnesupplaga, men det gick också bra.” Nästa gång valde man försiktigtvis en redan framliden författare, nämligen D. H. Lawrence och gav ut ett urval som omfattade romaner och dikter, men också essayer och filosofiska reseskisser. Sedan har man fortsatt med andra och något vykort som tackat nej till ett anbud av den typen tycks Penguin inte ha fått. ”Nej då, jag har inga hemligheter alls. Det är inte konstigare än så. Man väljer ut en bra författare och trycker honom i en million exemplar”, sade Sir Allen och tittade drömmande in i den öppna spisen medan hans röst dog bort i ett generat mummel. ”Och så, ja, så säljer man dem i — ch — en million exemplar.” Detektivromanen har fått några danska skallar av Gustav Sandgren i Folket i Bild. I en första artikel skisserade hr Sandgren de vittgående sociala olägenheterna av den ivriga läsningen av kriminalromaner. Böckerna verkar förråande, men har också andra nackdelar. Fantasten på om rådet tappar sinnet för livets finare nyanser, mister intresset för sina närmaste och försjunker i håglös apati. Vi har visserligen aldrig sett några exempel på denna åkomma, som emellertid måste utgöra en allvarlig social olägenhet. Utan tvivel bör man genast upprätta hem för de detektiv-romanskadade, där en terapi kan sättas in med läsning av t.ex. goda primitivistiska romaner eller tidiga verk av Jeanna Oterdahl, beroende på anstaltens karaktär (en paviljong för Science fictionskadade får väl ingå i långtidsplaneringen) . Eftervården bör bestå i frisk luft och boxning, en av Folket i Bild ofta omhuldad sport, där råheten lätt hålles borta och apatien uppkommer på sunt, fysiskt vis. Under en prövotid på tre år får socialkuratorer genom utfrågning av grannar och familjemedlemmar och inspektion av bokhyllorna undersöka om återfall förekommit. Sedan några anhängare av detektivromanen uppträtt till dess försvar har hr Sandgren nyligen avlåtit ännu en och skarpare artikel, där han kallar hela genren ”mordpornografi” Man frågar sig om Gustav Sandgren observerat vilken obetydlig roll själva mordet spelar i den goda detektivromanen. Det är ut 733