BERT BRECHT II Som sjuttonåring såg jag fienden i vårt land. Han lade åt sidan sabeln och bjöd mig vänligen sin hand: Och efter maj andakt majnattens hela prakt! I fyrkant regementet stod. Det trummades, som bruket är. Bak busken fienden oss bär och är oss huld och god. Fienden var mångtalig. Min fiende var kock. Jag hatade honom om dagen. Om natten älskades han dock. Ty efter maj andakt majnattens hela prakt! I fyrkant regementet stod. Det trummades, som bruket är. Bak busken fienden oss bär och är oss huld och god. Den kärlek, som jag kände, den var en himmelsk makt. Mitt folk kunde inte begripa, att jag bjöd kärlek, ej förakt. I gryning, tung och grå, mitt kval begynte så. I fyrkant regementet stod. Det trummades, som bruket är. Fienden och min hjärtanskär bort från min hemtrakt drog. III Och i dagens första väkt blev Vår herre ställd för 760