Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Isaksson: Förord - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förord
Att studera in en pjäs av Lars Norén är som att
hamna i ett kraftfält där kompassen är satt ur
funktion, skriver Agneta Ekmanner i det här numret av
BLM. Först vet hon inte vart hon är på väg och hon
tvingas acceptera nya villkor. Men så öppnar sig
plötsligt dörren till Noréns värld och den visar sig
då vara ”drabbande igenkännbar”.
På ett likartat vis tror jag vi upplever Noréns
dramatik från teaterbänken. Hans dramer är
fruktansvärda och hänsynslösa med sina våldsamma och
destruktiva laddningar, och vi värjer oss genom att
skratta. Men snart sugs vi in mot de trasiga
rollfigurerna och ser dem inifrån. På sitt fruktansvärda vis
handlar de ändå om oss.
Varifrån kommer då den här oerhörda, ibland
nästan outhärdliga intensiteten?
Magnus Florin visar i sin essä hur konsekvent
Norén går ner i tidigt grundlagda, ”barnsliga”
känslor av övergivenhet, beroende och hat. Med
utgångspunkt från den brittiske psykiatern Gregory
Batesons double ÅW-begrepp följer han genom de
dramer som Norén skrivit de senaste tre, fyra åren
rollfigurernas kamp för att frigöra sig från sina
förstörda ursprung. ”När jag reser tillbaka till / min
egen födelse och existens / finns ingen mor där / och
jag måste föda henne”, som Norén säger i en av de
70-talsdikter som Magnus Florin avläser dramerna
mot.
En dramatik av den arten ställer naturligtvis
stora krav på skådespelarna. Suzanne Osten
berättar i ett antecknings-collage från arbetet med
Under
jordens leende hur skådespelarna ”dansade” sig
igenom en rad frågor och svar innan de egentliga
repetitionerna började. De läste en hel del
psykoanalytisk litteratur och associerade fritt kring figurer,
känslor och stämningar - allt i syfte att få fram ett
stort känslomaterial som kunde gagna gestalterna i
pjäsen. I mycket högre grad än i fråga om en mer
traditionell psykologisk dramatik tvingades de
öppna sig för texten och ur sig själva hämta känslor
och upplevelser till rollerna.
Det är med andra ord en rätt så starkt
psykoanalytiskt färgad bild av Noréns dramatik som det här
BLM-numret ger. Men det är då viktigt att se att
det inte är utifrån en abstrakt teoribyggnad som
Norén och skådespelarna har arbetat.
Psykoanalysen har i stället tjänat dem som en metod att nå in
till sådana svåra upplevelser som måste gestaltas
för att en frigörelse ska bli möjlig, och det är väl just
därför som känslorna kommer emot oss så nakna
och starka.
Än är det förstås alltför tidigt att försöka
sammanfatta Lars Noréns dramatik - han skriver ju för
närvarande dramer i samma snabba takt som han
under 70-talet gav ut diktsamlingar. Men Anders
Olsson skrev för ett par år sedan att Noréns
70-tals-diktning kan ses som ett slags psykoanalys i poetisk
form och kanske kan man nu tillägga att de insikter
som dikterna närmade sig har tagit konkret och
kroppslig gestalt i dramatiken. Den
”översättningen” är en mycket spännande process att följa.
Hans Isaksson
BLM:s kortromanpristävling
När vi i våras utlyste BLM:s kortromanpristävling tänkte vi oss att vi skulle
fa någonstans mellan 25 och 50 bidrag. Men redan före sommaren hade vi
tagit emot 50 manuskript och när vi sista veckan i augusti bar upp posten
till redaktionen trodde vi knappt våra ögon. Den slutliga sammanräkningen
visade att vi fått 170 tävlingsbidrag.
Vi är förstås glada över intresset. Men för att kunna vara noggranna i
bedömningen har vi beslutat att juryn ska fa två månader till på sig att läsa.
Det vinnande bidraget kommer alltså att publiceras först i BLM 2/1983,
som ska vara ute mot mitten av april.
378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
