Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Suzanne Osten: Att göra teater med Lars Norén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att göra teater med Lars Norén
Efter en månad kommer en referensgrupp in,
bestående av vuxna döttrar och mödrar, vi läser pjäsen
tillsammans och visar prov på spclstil för dem.
Lars är med, lyssnar, skriver om, kommer och går
hela tiden.
Beskriv ditt samarbete med Lars Norén lyder det
högtidliga åtagandet på mitt skissblock.
Lars och jag hade ambitionen att beskriva vårt
lyckliga samarbete redan första gången, och vi har
en gigantisk bandspclad intervju med varandra
som legat oredigerad i två år. Eftersom jag blev
förbannad på Lars efter en stum intervju i tidningen
Entré där Lars uttalat sig flytande och dunkelt om
regissörer, känns det angeläget att beskriva vårt
samarbete.
Men att mitt under en repetitionsprocess uttala
sig om något som ”blir” är delikat, hänsyn måste
tas till icke övervunna svårigheter, banden knyts
fortfarande, och dessutom har jag svårigheter att
överblicka vad jag gör i detta arbete, och varför jag
gjorde det står oftast klart för mig först efteråt. A
andra sidan, vissa snygga efterhandskonstruktioner
kan jag inte göra nu. Modet att ge mig på detta
försök får jag av att det är så få som beskriver Lars
Noréns storhet som dramatiker eller gör en konkret
beskrivning av hur teatern faktiskt arbetar med
hans texter.
Jag gör alltså försöket för att någon kan ha nytta
av det... jag själv till exempel.
Vid arbetsbordet
Jag har alltid föredragit att arbeta med ospelad
text, därför att där finns så många frågor
obesva
rade. Lars svarar på alla mina frågor, vilka är
personerna, vad gör dom, var är dom, kan det här vara
möjligt.
Lars ställer lika många motfrågor, jag ritar,
svarar, härmar. Jag skriver ner våra gemensamma
analyser, ibland läser jag upp dom. Lars kan då
säga ”det där var bra, det ska vi använda”, och har
glömt att det var hans egen formulering.
Detta är den stora festen, vi dammsuger
varandra på idéer. Scenrummet är helt naturalistiskt i
Lars fantasi, men där finns allt, alla teatrala
möjligheter, trianglar av ljus, exploderande grammofoner,
regn.
Det ”ofårdiga” i pjäsen sätter igång min lust.
I En fruktansvärd lycka fanns endast ett par —
pregnanta — scenanvisningar angivna. Däremot en
mängd föremål (skor, cigaretter, skjorta, boktitlar,
möbler t ex).
Förberedelseperioden den gången använde vi till
att fundera över vad pjäsfigurerna hade för sig med
alla dessa saker. I föreställningen kom de faktiskt
att hantera konsumtionsartiklarna som
ekvilibris-ter.
I Underjordens leende har Lars skrivit många fler
exakta scenanvisningar, de tänker jag följa som en
”koreograf’, som uppmaningar till rörelser, dvs
tanken att göra en ”danspjäs” av ett taldrama
utgår från hans scenanvisningar. Säger jag ”dans” till
Lars ger han mig böcker och uppslag i den
riktningen och citerar en dikt av Emily Dickinson som
Martha Graham dansat, vi tittar på bilder av Pina
Bauch i arbete.
Vi fantiserar vidare på pjäsfigurernas lögner och
förställningar, Lars föreslår rörelser, t ex ”som
ljusterfiske”, som förtydligande av ”Edvard håller fast
sig i soffan”, han stryker och skriver om.
Vi frossar och festar i möjligheter.
Separation
Efter att tillsammans med ensemblen noga ha tagit
reda på allt av Lars som han vet och vill, och vi kan
hitta på av dofter, färger, och efter att ha läst och
läst och pratat om alla replikers innebörd separerar
jag mig från texten.
Ensemblen börjar ett undersökande arbete som
ska leda till ett förkroppsligande av denna text.
Vår teknik, min arbetsprocess, är att utifrån
psykoanalysen försöka associera fritt runt figurer,
känslor, stämningar. Alla får arbeta på alla roller, vi
avlägsnar oss stundtals helt från pjäsen, det
övergripande syftet är att skaffa ett stort rörelsematerial,
2 BLM 6182
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
