Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Tjingiz Ajtmatov: Och dagen varar längre än ett sekel. Anmäld av Ulf Sörenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokrecensioner
Anhaltpå vägen mot sanningen
TJINGIZ AJTMATOV Och dagen varar längre än ett
sekel. Roman.
Översättning av Lars Erik Blomqvist.
Gidlunds 1982.
Tjingiz Ajtmatov är en märklig författare. Han har
vunnit internationellt erkännande i väst som öst, tilldelats
Leninpriset och placerats i högsta Sovjet - detta trots ett
i grunden mycket samhällskritiskt författarskap.
Han tillhör ett ursprungligen nomadiserande folk,
Kir-giserna, på omkring två miljoner, som lever vid gränsen
till Kina och som talar ett med turkiskan besläktat språk.
Först utbildade han sig till zoo-tekniker, kombinerad
djurskötare och veterinär, men är idag vid sidan om sin
verksamhet som författare chef för den kirgisiska
filmindustrin. Ett tiotal av hans egna verk har blivit filmade
och han har också skrivit dramatik - Bestigningen av
Fuji-jama har satts upp av såväl Dramaten som TV-teatern.
Genombrottet fick Ajtmatov med romanen Dgjamilja
från 1958, en kort koncentrerad berättelse om hur en
nygift kvinna förälskar sig i en främling i byn medan hennes
man ligger vid fronten. När han återkommer flyr de
förälskade och utsätts för byns förkastelsedom med ett
undantag - romanens fiktive berättare tar parti för de
älskande. För honom blir deras passion, som bryter igenom
den härskande opinionen, en utlösande faktor för hans
vilja att gestalta, han börjar teckna dem och utbildar sig
senare till konstnär. Dzjamilja har kallats ”den finaste
kärleksskildringen i hela världslitteraturen” av Louis
Aragon. Det är en överdrift som ofta utnyttjats i
förlags-reklamen, men det finns styrka och konkretion i
berättelsen och den har också en del att säga om drivkrafterna
bakom Ajtmatovs verk - ett rebelliskt drag som kan
gränsa till det romantiska.
Konstnärligt mest övertygande av de fem romaner som
hittills översatts till svenska är Farväl, Gulsary!,
berättelsen om vad en gammal djurskötare minns medan hans
åldriga favorithäst dör inför honom ute på landsvägen.
Det blir en storartad skildring av kirgisisk
hästuppfödning och fårskötsel där svåra naturförhållanden är ett
mindre problem än inkompetent och förödmjukande
be
handling av Sovjetmaktens representanter. De bittra
bägare den styvsinte Tanabaj tvingas tömma kan föra
tankarna till den omänskliga behandling människorna
utsätts för i Gorkijs tidiga romaner - därtill bidrar också
överensstämmelsen i berättarstil och kynne hos de båda
författarna.
Ajtmatovs nya epos Och dagen varar längre än ett sekel är
den till såväl omfång - 400 sidor - som till innehåll störst
upplagda romanen. Den utspelar sig i Kazakstan, liksom
Ajtmatovs Kirgisien en av de turkspråkiga republikerna i
Sovjet. Ajtmatov har dock själv nu övergått till att skriva
på ryska och denna roman är liksom de tidigare utmärkt
översatt av Lars Erik Blomqvist.
Som så ofta har Ajtmatov hängt upp sin historia i en
ramberättelse av relativt underordnat slag som tillåter
huvudpersonen att se tillbaks på sitt liv. Här är det
järnvägsarbetaren Jedigej som lyckas genomdriva att hans
kamrat Kazangap ska begravas på en gammal
musel-mansk begravningsplats ute på stäppen. Ett märkligt
begravningståg drar iväg med Jedigej i spetsen på sin stolta
kamel. Den avlidne bogseras på ett traktorsläp och i tåget
ingår också en grävmaskin. Delar av den avlidnes släkt
följer motvilligt med. Under tiden minns Jedigej.
Grundackordet i romanen anslås av den ogästvänliga
naturen ute på den kazakstanska Gula stäppen. Regnen
är en sällsynt fest, sommartorkan avlöses av vinterns
snöstormar. Här bor några människor för att hålla
järnvägslinjen öppen i ett litet samhälle typiskt nog kallat
anhal-ten. Ingen utom den avlidne, Jedigej och hans familj har
stått ut här någon längre tid. Arbetet att hålla spåren
snöfria under vintern liknas vid arbetet vid fronten och
samhället är torftigt med sina sex elementhus och sin
vattencistern. En bit från anhalten ligger en rymdstation
omgiven av stor sekretess.
Huvudpersonen Jedigej har stora likheter med
Tanabaj i Farväl, Gulsary!. Deras förhållanden till sina fruar är
ungefär lika avslagna och båda lever nära sina djur.
Jedigej har en kamel som är känd vida omkring och till
skillnad från Tanabajs häst har den sluppit att bli kastrerad.
Här finns ett sällsamt kapitel om hur kamelen fylld av sin
brunst jagar kvigorna över stäppen. Både Jedigej och
Tanabaj är tvära men rättrådiga och det är lätt att föreställa
sig dem dekorerade som ”arbetets hjältar”. Ändå lyckas
422
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
