- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1984 Årg. 53 Nr 4 /
243

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irmtraud Morgner: Laura roar sig med att presentera Anaximander. Ur Trobadora Beatriz. Översättning Synnöve Clason

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ödmjukad hela livet. Därför drog hon sig tidigt tillbaka
in i sin stolthet. Där tänkte hon över världens
styggelse, räknade ihop eländet och skapade rättvisa:
Kvinnor är kulis, men män är svin. Det var hennes sätt
att överleva. Och hon var glad över att ha en dotter,
och mig ville hon klara. Jag skulle också överleva. När
jag var femton blödde jag för första gången, och hon
tyckte det var på tiden att inviga mig i sitt sätt att
räkna. Hon oroades av att jag var mer lik min far. Han
hade tretton syskon. Sin svärfar måste hon ha upplevt
som ett odjur. Ömhetsbetygelser som kyssar - hon
uttalade ordet på dialekt - tolkade hon som
förevändningar. Alla män ville samma sak. Jag flirtade på den
tiden med jämnåriga pojkar som jag inte tilltrodde
sånt. Men jag betraktade de vuxna med de tankarna,
föräldrarna först. Sen lärarna. Operasångare, präster
och min morfar, som jag till dess hade uppfattat som
den anständigaste människan i världen. Jag
föreställde mig alla när de gjorde snuskiga saker. Världen
hade blivit ohygglig. Upphetsande. Överhuvudtaget
motsvarade det flygande sättet att ta sig fram mina
dåvarande stämningar och åsikter: eftersom inget
flyglarm längre hotade tycktes året bara bestå av
söndagar. Fastän staden låg i ruiner. När jag gick med
Anaximanderför att putsa tegelstenar hade jag bundit

en banderoll längs med sidorna på honom. När jag
bedrev upplysningsarbete i trappuppgångarna
använde jag Anaximanders översinnliga förmåga till att
påskynda övertalningsprocessen. För detta ändamål
hängde jag Anaximander full med affischer. Han
framförde dem som levande bilder i
trappuppgångarna, där mötena ägde rum. Med framgång. Endast
en gång fick en gammal kvinna ett religiöst återfall vid
synen av honom. Då det ansågs ovärdigt av en
progressiv elev att fuska vid prov använde jag sällan den
för detta ändamål högst lämpliga Anaximander. Han
fick bara ta övningsmaterial från den reaktionära
kemilärarens bord och gå med brev. Jag skrev några till
olika pojkar. Inte samtidigt. Ändå var Anaximander
ibland olydig. Breven som jag skrev till min vän Jochen
bar han med motvilliga läppar. Min mors räknesystem
var värdestyrt. Innan jag for till Leipzig, där jag skulle
skrivas in vid universitetet, svor min mor på att insatsen
inte stod i något förhållande till resultatet. En gift
kvinna var så illa tvungen. Men jag skulle njuta av livet
så länge jag var ogift. Jag emotsåg förlusten av
mödomen med nyfikenhet och rädsla och tvekade ett helt
år. Det första samlaget var en akt av medlidande. Jag
kommer ihåg det besvärliga, smärtsamma
inträngandet, som jag underkastade mig för mannens skull, som
förut hade verkat vänlig och framför allt
förtroende-väckande. Efteråt också, därför kunde jag glömma
den ohyggliga episoden. Särskilt därför att den
varade så kort tid, två tre minuter med släckt ljus. Jag tror
att jag bad honom vara försiktig, fastän jag hade hört
papper som prasslade, vilket ingav mig
förhoppningar om kondom. Bortsett från en blandning av
självförlust och utlämnande, känslor som var väl
förberedda genom läsning, kommer jag bara ihåg en
stor oro och några blodfläckar på lakanet.
Upplevelsen hade en sentimental verkan på mig. Därför att jag
varit syndig. Åtminstone gjorde den mig vuxen:
ambivalent. Följaktligen lämnade Anaximander mig
samma natt och kom aldrig tillbaka.

* Anaximander, 500-talet f.Kr., grekisk filosof från Miletos, en
av företrädarna för den joniska naturfilosofin. Han antog att
det finns ett urämne, ur vilket allt uppkommer och till vilket allt
återgår, och han tänkte sig detta ämne som något
obegränsat och egenskapslöst. Övers.anm.

Översättning Synnöve Clason

243

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 4 17:40:41 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1984-4/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free