Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargas Llosa intervjuas av Christian Kupchik: Hela vår historias bedrövelser. Översättning Anders Cullhed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela vår historias bedrövelser
Vargas Llosa intervjuas av Christian Kupchik
Mario Vargas Llosa (född i Peru 1936) är inte bara en av Latinamerikas mest
betydande romanförfattare utan har också gjort sig känd som skarpsynt kritiker och essäist
i böcker som Gabriel Garcia Mårques: historien om en gudadödare (1971) och
Den eviga orgien. Flaubert och ”Madame Bovary” (1975). Christian
Kupchik, argentinsk poet bosatt i Sverige, träffade honom i Berlin på den latinamerikanska
författarkongressen våren 1982. Samtalet mellan dem övergick snart till en regelrätt
litterär självdeklaration från Vargas Llosas sida och kom bland annat att beröra
bakgrunden till hans just nu Sverigeaktuella roman Kriget vid världens ände
(översättning Jens Nordenhök, Norstedts).
Textens ursprung i tvivlet
Ja, det är redan tjugo år sen... tjugo års skrivande,
och allt svårare blir det. I dag kostar det mig
betydligt mer krafter att skriva en roman än när jag
började, det har blivit ett herkulesarbete att komma i
gång med en ny bok. Mycket har alltså hänt sen
1962 då jag gav ut min debutroman. Men
fortfarande upplever jag skrivandet som ett äventyr, där
man bara dunkelt anar hur man ska gå till väga och
vad som i slutändan kommer att bli resultatet av
ens arbete. När jag började skriva kände jag ofta att
det viktigaste var att bli klar med böckerna - att
föra äventyret till sitt slut. Efter de här tjugo åren
har jag kommit till en annan ståndpunkt: den
verkliga spänningen ligger i själva skrivprocessen, och
efter att ha avslutat en bok känner jag mig bara tom
och fruktansvärt deprimerad.
Romankonsten har i stort sett alltid byggt på ett
och samma schematiska förlopp: vid ett givet
ögonblick får en individ eller grupp av individer göra en
viss erfarenhet, och till sist är de framme vid en
annan och oftast radikalt annorlunda erfarenhet.
Skeendet däremellan är vanligen slingrande och
skiftande, vagt och osäkert, men själva
extrempunkterna är tydligt urskiljbara. Att finna en form
för detta förlopp — i det arbetet ligger för mig själva
glädjen med romanskrivandet. Det rör sig i själva
verket om en sorts forskning som utgår från en total
264
Mario Vargas Llosa. Foto: Jerry Bauer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
