Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ola Larsmo: Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förord
”For meg ser det ut til at de fleste bøkene på den
andre siden av Kjølen handler om
jødendom/urkristendom/dypere trosspørsmål.” Så uttrycker
en norsk iakttagare saken, efter att ha tagit del av
några av den senaste tidens mer uppmärksammade
svenska romaner. Samtidigt som det ligger något i
det sagda kan man naturligtvis reagera mot det
tillspetsade i formuleringen; vi har inte sett någon ny
väckelse bland intellektuella, och ingen svensk
författare har (som en gång Sven Lidman) ställt sig
upp för att predika omvändelse och syndernas
förlåtelse. Men faktum kvarstår: det går en ström av
nyvaknat intresse för religiösa betraktelsesätt
genom mycket av den moderna litteraturen.
Troligen bör man ta det mycket försiktigt när
man försöker uttala sig om vad detta intresse
egentligen ”betyder”. Att förse tendensen med etiketter
som ”ökad andlig medvetenhet” eller tala om
fanflykt från det sociala ansvaret är nog att göra det
alltför lätt för sig. När man kommer företeelsen in
på livet märker man snart att den kan se ut på
(minst) två olika sätt.
Å ena sidan: de författare som på sistone skrivit
inkännande utifrån traditionellt judiskt-kristna
föreställningar tycks i första hand intressera sig för
det religiösa språkets funktion. Sådana —
sinsemellan olika — författare som Lars Andersson, Sara
Lidman och Torgny Lindgren har i sina senaste
prosatexter använt sig av de tänkesätt som (ur en
historisk synvinkel) varit tillgängliga för människor
vilka sökt verktyg för att granska sin omvärld;
genom att välja så klart specifika och av traditionen
underbyggda språkvärldar för sitt berättande har
de, i mitt tycke, lyckats att genom kontrastverkan
säga något om vår egen tid, om våra villkor. (Se till
exempel Lars Anderssons egen artikel i BLM 1/85).
Å andra sidan: det är inte svårt att se hur vår
samtid präglas av en allt snabbare konsumtionstakt
vad det gäller såväl idésammanhang som livsstilar.
Var går gränsen mellan att underkasta sig en ny
klädstil, för att, som man säger, uttrycka sin
”personlighet”, och att anamma en ett ”nytt” idépaket
för att förstå denna person?
I en samhällsform där vi kanske i allt högre grad
knyter vår upplevelse av ”mening” till våra roller
som konsumenter, löper naturligtvis
symbolbärande skikt av vårt språk risken att dras in i ett
kretslopp där vår attityd som deltagare i allt högre
grad känneteckans av förbrukande; man använder sig
för en tid av en pose som i ögonblicket hunnits upp
av den trendmaskin vars uppgift i första hand är att
utforma hållningar som ännu inte hunnits
besmittas av innebörder, som ständigt strävar efter det
tomma uttrycket — snarare än att tro att det egna
jaget skulle kunna förändras genom bejakandet av en
viss tankevärld.
Jag menar inte att någon av de författare som
nämns i detta nummer kan anklagas för att inta en
sådan hållning; tvärtom förhåller sig väl de flesta av
dem produktivt till de språk de förfogar över. Men
faktum kvarstår: här existerar ett spänningsfält
mellan olika attityder. Det är detta fält vi i och med
den diskussion som inleder detta nummer ville
studera något närmare. Välkommen att delta.
Ola Larsmo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0004.html
