Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förverkliga. Slutsatsen av den boken — som jag ser
det — är väl den, att han å ena sidan inser att
människan är en produkt av sin miljö och sin tid, att
mycket av vår begreppsvärld bestäms av rörelser i
tiden mellan produktionsnivå och symbolplan.
Men samtidigt känner han att hans eget liv måste
ha en existentiell grund, måste — så inneslutet i
historien som det är — ha en egen innebörd och en
mening, vilket är hans tragedi och hans dilemma. Jag
tycker att Lars Andersson på ett alldeles utmärkt
sätt har formulerat en upplevelse som måste vara
lika aktuell idag: där är Thorelius vad man skulle
kunna kalla för en samtida med oss, i den
brytningsperiod där vi befinner oss.
KV: Hur behandlades den romanen av kritiken?
AE: Din uppfattning av den kännetecknade inte
mottagandet. Den fick inte dålig kritik i
värderingshänseende, men ur förståelsesynpunkt. Jag tycker
det är en jäkla fin bok.
KV: Det bekräftar ju en bild av kritiken som vi
tycker oss ha fått. En bok som kan tolkas på det sättet
känner kritikerna inte riktigt igen. Vi har inte en
kritik som är inriktad på att söka bland de här
tecknen och tolka vad vi har letat efter.
SSS: Du menar att det finns framväxande tecken på
en typ av litteratur som det inte finns någon kritisk
beredskap för?
KV: Ja. Men det beror på att nytillskottet i
huvudsak består av dessa överbegåvade strukturalister,
som är inriktade på andra saker. Författare som
söker vägledning existentiellt eller
livsåskådningsmässigt har inte särskilt stor glädje av deras subtila
utläggningar.
LH: Det har funnits en skräck för att bli betecknad
som ideologikritiker — kritikern vill inte ta på sig
rollen av att vara den som skriver facit, så att säga.
KV: De nya kritikerna gör sina bästa saker om
sådant som redan har fått sin värdering — som Ekelöf.
De är inte alls lika säkra när de ger sig in i det som
händer just nu, precis som de marxistiska kritikerna
som skrev bäst om Balzac och sådant som redan var
historia. Man minns en översiktsartikel av Anders
Olsson som var snöplig på det sättet att han
skisserade upp en ny situation, men slutade med att säga
att de mest intressanta egentligen var fyra kvinnor
som inte passade in i hans schema. Kanske befinner
sig det som sker i det som synes ske alltid utanför
schemat.
![]() |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>