Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estetiska änglar och fromma socialister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Simone Weils... På samma gång som han beskriver
denna avskapelse — för att använda Simone Weils
term — så söker han sig ju tillbaka till något
ursprungligt, ett barndomstrauma, en känsla av att
ha blivit bortstött ur något som han sedan aldrig
mer kan återvinna.
KV: Tycker du inte att det är besynnerligt att
Simone Weil inte har aktualiserats på nytt? Hos
henne finns ju verkligen många av mystikens
kännetecken, också det som är så ytterst tillspetsat hos
Eckehart; ”Så ber jag till Gud att han gör mig kvitt
Gud” — det är ändå något av det som ligger bakom
den nya typen av religiositet.
SSS: Jag finner det också märkligt att hon inte fått
någon renässans.
LH: Du håller på att skriva om Simone Weil?
SSS: Ja, jag arbetar med Simone Weil —
ES: Jaha, se där!
(Skratt)
SSS: Vad som är så intressant med Simone Weil är
ju att hon formulerar den mystiska
tanketraditionen i vår tid, med vårt språk, utifrån upplevelser
som är aktuella idag — som andra världskriget.
OL: Simone Weil förnekar ju inte heller den sociala
kontexten.
SSS: Nej, precis.
AE: Hon tar ju parti.
LH: Kan ni utveckla det litet?
SSS: Vad som är påfallande inom
Simone-Weil-forskningen är att hennes uttolkare ser en klyvnad
mellan hennes tidiga, mycket starkt politiska
ställningstaganden — hon var då verksam inom den
franska anarko-syndikalistiska
fackföreningsrörelsen, vilket satte hennes lärarkarriär på spel. Sedan
kommer omvändelsen, som man har fast myckst
stor vikt vid. Forskningen har alltså koncentrerat
sig på antingen den ena eller andra perioden, men
det är slående att det finns en påfallande
kontinuitet mellan hennes tidiga, politiska arbeten och
hennes senare, religiösa tänkande. Det hon framförallt
fäster sig vid är den kristna solidaritetstanken. I sin
begreppsbildning använder hon ordet le malheur
”olyckan” — påfallande är att olyckan här inte
enbart är ett religiöst tillstånd, utan i lika hög grad en
religiös som social, ekonomisk och politisk
stämpling. Hon är mycket mån att inskärpa det, trots att
hon har haft en genomgripande mystisk upplevelse
och uttrycker sig i termer hämtade från mystikens
värld.
LH: Men hennes förhållningssätt har vi inte sett
någonting av här?
SSS: Nej.
LH: Här finns inte den dimension hon har, och
därför kunde hon stå som ett intressant korrektiv — och
man kan bli litet sorgsen när man ser till de senaste
strömningarna i Sverige.
SSS: Det skulle innebära att man inte bara förhåller
sig till Salome-gestalten i Bibeln, till David eller
någon annan, utan att man måste förhålla sig till hela
det etiska imperativ som utgår från Bibeln — vilket
är så oändligt mycket svårare och kräver så mycket
mer: för då måste man också veta var man själv står
idag. Socialt, politiskt och religiöst.
OL: Den sortens tänkande är mycket mer påtagligt
närvarande hos befrielseteologerna i Latinamerika
— att inte urskilja en aspekt av människans existens
och göra den till den överordnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
