- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / September 1985 Årg. 54 Nr 4 /
261

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nelly Sachs: Brev. Översättning och inledning av Per Landin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nelly Sachs

Brev

Nelly Sachs föddes i Berlin 1891 och dog i Stockholm i maj 1970. Hon hade varit
bosatt i Sverige sedan 1940, då hon kom hit som flykting undan Hitlers
judeförföljelse.

Mycket har sagts och skrivits om Nelly Sachs.
Ändå har hennes liv och verk förblivit förbryllande
okänt, höljt i ett dunkel som omgav författarinnan
redan under hennes livstid.

I en bok som kom ut på tyska i fjol har Ruth
Dine-sen och Helmut Müssener samlat drygt tvåhundra
brev från Nelly Sachs. Breven på följande sidor är
hämtade ur den boken, Briefe der Nelly Sachs,
som bland annat dokumenterar den långa - och
länge förtigna - sjukdomshistoria som kom att
prägla senare delen av hennes liv.

I Nelly Sachs dikter framträder ofta vardagliga
händelser i sällsamma lyriska bilder; i breven talar
hon om de ofta svåra upplevelser som låg bakom
dem. Eller som hon uttrycker det i ett av sina brev:
"Jag levde och lever bara i ett element:
smärtans. "

Till Kurt Pinthus, Washington

Stockholm den 12.11.46

Bergsundstrand 23
Käre Dr Pinthus!

Jag undrar om Ni kommer ihåg mig? Jag har i åratal forskat efter Er adress och nu
äntligen fått den av min kusin Manfred George. Bilden av den lilla, redan dödsdömda
skara, som vi en gång utgjorde när Erna Leonhard-Feld höll sina uppläsningsaftnar,
ser jag alltjämt alldeles tydlig framför mig och den har för alltid etsat sig fast. Det var,
tror jag, under en Rilke-afton som Ni sa till mig: jag får inte tala längre, det är ett tecken
på att jag snabbt måste härifrån. Och så skedde också som tur var! Vi, min mor och
jag, stannade i Berlin ända till våren 1940, jagade av en hyreshaj, den senare bödeln
från Maidanek1. I sista ögonblicket räddades vi till Sverige genom ingripande av

261

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Aug 4 18:21:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1985-4/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free