Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tobias Berggren: Etyd nr 1 i C-dur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Kroppen i en drömlös sömn sänkt dalar ned i riket
som efter en lönnlig avkroksförgriplighet ett moln
av hönsfjädrar, misstroget sidobelyst i världens
indirekta seende - strumporna,
pappren, stenen med sin fläck av kartlav, askan på härden,
stormen över korallrevet i kalkstensspisen, glaset,
nätet, flugan, spindeln, hörnet, böckerna
med sitt folk gömt i vandrande skogar, dropparna
på rutan efter
något på ett tema av något annat
efter ett uppslag som ekar och driver
åt många håll samtidigt, förnekande
Pythagoras så som silar bejakar vattnet, en vit stol,
två björklöv, handfatet
som de ligger i, ett nyckelhål, ett stövelgap, en lat och blodig papegoja
av solgenombrott, ur spegeln granskande
panelens långa tvestjärtsgrav, ett gammalt foto
av ett graflito: ”God is dead”, hud, skallben, pung,
ögonglob, handen
kysst av pulsen som vid ett långväga statsbesök
dricker girigt allt av existens som fmns i rummet...
Utan drömmar, utan drömmar
inte ens som hönsfjädrar, inte ens som sockentjuv, fogde eller
mordbrännare, fast tingen snart ska utspy den ur främmande röster.
Dalar ur nyttjande och eko
med en tångtäkt i andedräkten och ett litet paleolitiskt
jordbruk sorgfälligt bevarat under naglarna
ned i landet där språket är.
Samlande damm och inte mycket mer. Exakt och tvivelaktig.
Som det som kan sägas.
III
Ett försenat regn
har kommit hastande från Königsberg
med nymånen som en gammal Kasper i sin ståltrådskorg
och sålt den för några timmar eller sekler på en åskrygg
tills en rökfargad bete sänks i vildkörsbärsträdet
och språkets bilder ber
för de sovandes liv. I en häftigt brusande björkdunge vrickar
ett kaninöra in sig mot
den mänskliga fronten, flaggs tångslinorna smäller
och smäller och
träffar i linoljefärgen exakt
sina märken från förra året, och
som en vettvillings pladder mot skriftens spegel
samlar flyttande småfåglar i sin drift att bo och utsläckas
den sovande byn till ett språng
undan världsrymdens hunger.
271
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
