Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyutkomna böcker - Oates, Joyce Carol: Cybele, anmäld av Christel Würthen - Nyutkommen utländsk litteratur - På engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perfektion i berättandet. Kapitlen byggs upp på ett
filmiskt sceniskt sätt och människorna förfaller ofta till
de-monstrationsobjekt för djuppsykologisk symbolistisk
dekoration. Och just mytens närvaro i berättelsen blir
thrilleraktig som i en spökroman och provocerar fram gåshud
och äckel. Allt detta gör det svårt att engagera sig.
Stilmedlen radas upp mekaniskt och myten genomtränger
inte människorna så att de blir verkliga för oss, utan de
förblir fangna i sina konventionella mönster. Det
irratio
nella, mytiska skjuts in i berättelsen, glimtvis som ibland
förtätade, mörkt laddade och visionära bilder, men
förändrar inte berättelsen som helhet. Den är lösryckt,
själv-genererande och lämnar inga egentliga spår vid läsandet
— endast en känsla av avsmak inför ett bara alltför
fascinerande och oformat stoff.
Joyce Carol Oates är i själva verket alltför medveten
och beräknande i sitt skrivande.
Översättningen verkar vara storartad.
Christel Würthen
Nyutkommen utländsk litteratur
På engelska
Ann Beattie Love Always (New York: Random House).
Med tre novellsamlingar och romanerna Djupt i
vinterkylan och Allt faller på plats har Beattie mutat in sitt
territorium: det säkert tillspetsade signalementet av den
amerikanska 60-talsgenerationens trendkänsliga vandring från
protest och uppror till anpassning och chic opportunism.
Hennes nya roman är en mycket rolig och djupt
förtvivlad historia om en grupp mediamänniskors
interrelatio-nella spel en sommar i Vermont. På ett subtilt
parodierande sätt har den hämtat handlingsstruktur och
berättargrepp från TVs ”soap operas” typ Dallas och
Dynastin.
Anthony Burgess The Kingdom of the wicked (London:
Hutchinson). Den järnhårt flitige Burgess har följt upp
sitt arbete på Zeffirellis TV-serie om Jesus med
manuskriptet till en ny, AD, om det romerska imperiet och den
unga kristendomen från Uppståndelsen till Vesuvius
utbrott. Han har påpassligt uttnyttjat materialet från sin
omfattande inläsning även i en roman, som är en
svepande krönika med centurionen Julius som huvudfigur
och läsarciceron från den ena spektakulära historiska
händelsen till den andra. Det hela är färggrant och
klatschigt, men påminner mest om ett Eyvind Johnson-tema
genomskrivet av Lars Widding.
Lawrence Durrell Quinx, or The Ripper’s tale (London:
Fa-ber). Något orättvist reducerad från positionen som
internationell litterär centralfigur till ett sorts excentriskt
bysnille, bemött med axelryckande kritisk skepsis,
fortsätter Durrell sina romanprojekt. Detta är slutvolymen i
hans Avignon-kvintett, eller ”quincuinx” (fem romaner
som inte utgör en kontinuerlig serie utan belyser samma
tema ur olika synvinklar). Med sin romantiskt och
myste-riereligiöst inspirerade livssyn och estetik avrundar den
en stort tänkt, men kanske inte helt klart gestaltad vision
av Europas idéliv kring andra världskriget.
Ernest Hemingway The dangerous summer (New York:
Scribners). Sommaren 1959 återvände Hemingway till
Spanien för att följa tjurfäktningssäsongen. Han åkte
runt i landet och iakttog de corridas som formade sig till en
bitter Mano a mano (duell) mellan den gamle mästaren
Domingum och Antonio Ordönez, hans svåger och
medtävlare om ställningen som Spaniens främsta matador.
Hemingway var 60 år, hans svårigheter att skriva var
förlamande och återkomsten till ungdomsmiljöns
dödslad-dade spänning förlöste honom inte. Vad som var tänkt
som en epilog till en nyutgåva av Döden på eftermiddagen
och en artikel i Life svällde ut till ett manus på nästan 700
sidor. Han var fångad i en ödesironisk fälla: precisionens
och den koncisa stilens mästare hade förlorat förmågan
att ge adekvat form åt sitt stoff. Med vänners hjälp blev
en del av manuskriptet till tre stora Zi/^-artiklar, men den
utlovade boken har låtit vänta på sig ända tills nu. Den är
en skickligt redigerad nedbantning där många partier
lyser av hemingwaysk formuleringskonst, men den fogar
ingenting nytt till bilden av honom som människa och
författare. Bestsellerförfattaren James A. Michener har
skrivit en (för) lång inledning som ger god hjälp med
tjur-fäktningsterminologin men i övrigt klänger sig litet väl
beskäftigt till Hemingwaymyten.
Niels Halkjær
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
