Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväsen. De flesta af de tidigaste romantikerna hade, som vi sett, snart lugnat sig, några
togo nu till och med inträde i Institutet. Den entusiastiska glödens och de ungdomliga
dårskapernas tid var nu förbi. Den för romantikerna så kära gotiken» tröttar för öfrigt
snart publiken, som ju är stadd i ständig utveckling. Det är kompromisser man får lefva på.
Den klassiska traditionen, som var mera lifaklig än den romantiska riktningen,
emedan den var mindre individuell och livilade på en fast grundval af metodisk och
välordnad undervisning, försöker emellertid att i Ingres’ följe och under hans egid rycka
Hippolyte Flandrin: Öfvergången al" Röda hafvet. (Paris, Kyrkan Saint-Germain-des-Prés.)
framåt. Den ger inom den dekorativa målningen upphof åt lyonnesarnas lilla svärmiska
grupp och längre fram åt de s. k. neo-grekerna.
Staden Lyon hade i århundradets början alstrat en första grupp af konstnärer: Révoil,
Fleury, Richard och Bergeret, hvilka spelade en liten intressant roll i den
återuppblomst-ring af anekdotisk historiemålning, hvaråt Ingres å sin sida ägnade sig till och med före
romantikerna. En andra grupp hade bildats, först undervisad af Révoil, sedan under
ledning af den store klassiske mästaren, och utmärkte sig för ett uttrycksfullt och filosofiskt
manér, som tycks vara prägladt af den lyonnesiska karaktären. I Rom komma de i
beröring med de tyska nazarenerna, tyckas ha påverkats af deras idéer och, liksom de,
gärna vändt sig till de primitiva.
13. — Målarkonsten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
