Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oxar och får», I det klara morgonljuset under en ljusblå himmel draga två spann af sex
ståtliga hvita och brunlläckiga oxar plogen genom den ångande myllan.
Charles Jacque, född i Paris 23 maj 1813, dog i denna stad 1894. Hans hana var
mindre lysande eller åtminstone mera fattig på stora officiella belöningar, ty man har
lagt märke till, att han nästan aldrig fick annat än tredje medaljen. Han blef ej
dekorerad förr än 1867. Han börjar sin bana som gravör efter alt först ha haft skiftande
öden som skrifvare hos en notarie eller som infanterikorpral; först hämtade han sina
in-gifvelser hos de holländska mästarna, af hvilka han till och med kopierade några
raderingar med sällsynt talang. Hans gravyrer äro numera berömda; han deltog i Salongen
Charles Jacque: Fårahjord. (Paris, Louvre.)
1845, men som gravör; det var emellertid då som han började måla. Han målar svin,
höns och slutligen helst får, och alla dessa djur, hvarmed han gärna omger sig och som
han till och med drifver affär med som en äkta landtbrukare, skildrar han med lif och
fart och kraftig natursanning. Han utöfvade i denna landtliga riktning ett obestridligt
inflytande på Millet, som för tillfället var tveksam om vägen. Hans Fårahjord på
Salongen 1861 under en grå himmel med några enstaka blå fläckar är ett af de mest
karaktäristiska profven på hans talang.
Efter 1830 tycks den segrande romantiken ha brutit ned alla den akademiska skolans
vallar. Det utkämpas ej längre några ärofulla strider om principer; striderna urarta till
luinpna kotterigräl, förföljelser från dem, som inneha äreställen och ämbeten, mot
inde-pendenter eller helt enkelt nykomna. Rivaliteten mellan de båda stora förkämparna,
Ingres och Delacroix, är för öfrigt tillräckligt larmande för att fylla konstens arena med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>