Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konstens rent bildformande roll var utspelad, att inan ej kunde forlgå på denna väg utan
att upprepa hvad som sagts förut och sagts bättre, och att konsten i det nya
demokratiska samhället borde ha en hufvudsakligast expressiv och moralisk uppgift. Därför hade
han planlagt en stor historisk och filosofisk cykel, där Saint-Simons, Fouriers och Auguste
Comtes läror voro blandade, ett slags mänsklighetens religion i form af en dyrkan al
dess stora andar. I denna riktning tänkte han ut sin Palyngénésie universelle, en jättestor
dekorativ målningsserie, som skulle betäcka alla Panthéons väggar och hvaraf Divina
tragoedia i Luxembourgsmuséet är en af de mest karaktäristiska episoderna såväl
beträffande mästarens filosofiska tendenser som hans teknik. Denna stora kartong, uttänkt under
påverkan af de berömda tyska encyklopedisterna Cornelius och Kaulbach, med livilka
han knutit vänskap — medan hans lyonnesiska kamrater med förkärlek vände sig till
Charles Gleyre: Förlorade illusioner. (Paris, Louvre.)
Overbeck — föreställer de antika religionernas slut och den kristna treenighetens
öfver-tagande af världsväldet. Han hade i denna genre en medtäflare, som var berömd en
kort tid och blef hans medarbetare: Dominique Papety.
I sammanhang med denna krets af lyonnesiska idealister kan man också nämna Charles
Gleyre, en finkänslig poet, ehuru litet svag i tekniken, som sannolikt skulle vara alldeles
glömd — och det ganska orättvist — om ej en af hans taflor blifvit mycket populär. Del
är målningen Aftonen, som utställdes på Salongen 1843, inköptes af Luxembourgmuséet
och sedan, då den öfverfördes till Louvre, af publiken erhöll ett namn, som den sedan
har fått behålla: Förlorade illusioner. En på lifvet besviken poet, som sitter dyster vid
stranden och ser alla sina ungdomsdrömmar glida bort i solnedgångens guld: en kör af
vackra sammanslingrade unga flickor, som hålla palmer och sjunga, medan deras båt
tyst glider ut i fjärran, styrd af en kärleksgud. Gleyre hade sett denna tafla som i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
