Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
som också färgläde helgontaflor. Han reste 1851 lill Paris för att skaffa sig en plats där,
men stannade sex månader i Lyon; där blef han för första gången anlitad att utföra några
enkla dekorationsarbeten. I Paris arbetade han hos dekoratören Cambon och isynnerhet
hos Lecocq de Boisbaudran, som med sin metod atl teckna ur minnet utbildade en så
präktig generation af konstnärer. Legros — liksom Cazin, äfven hans elev — fortfor med
att tillämpa hans lärdomar. Hans första, af Holbein inspirerade arbeten och hans
etsningar gjorde stor lycka inom den lilla realistiska kretsen. Men han hade mycket svårt
för att dra sig fram, och på förslag af Whistler, som redan på några månader dragit med
sig deras kamrat Fantin, begaf han sig till London 1886. Tack vare några nya tillgilna
vänner på andra sidan Kanalen fick han där en hedrande anställning som professor, gifte
sig och bor ännu kvar där. Legros har idkat målning, skulptur och medaljgravörkonst.
Målningen upptar isynnerhet den förra delen af hans bana, innan han blef alltför upplagen
af sin lärarverksamhet. Bland
hans arbeten finns ett antal
porträtt, t. ex. af Gambetta, som sir
Charles Dilke beställde af honom
och som den berömde och
frikos-tige engelske statsmannen på
förband skänkte till Frankrike, samt
scener ur folklifvet, isynnerhet
hämtade ur religiösa kretsar, t. ex.
Votivtaflan, Bedjande kvinnor, eller
några mera allmänna motiv ur
bibliska historien, t. ex. Den
förlorade sonens hemkomst, Jakobs
dröm, Den döde Kristus och
Af-bönen.
Votivtaflan tillhör museet i
Dijon, dit den skänkts af staten.
Den utställdes 1861 och väckte
stort uppseende pä Salongen, där den blef emottagen på mycket olika sätt. Somliga
anade däri den snara utvecklingen af en djupt religiös anda, medan andra, mera
klarsynta, upptäckte inflytande af Begrafning i Omans och slungade emot den unge
konstnären okvädin.sordet realist. Detta inflytande är tydligt, men jämte de mera robusta
egenskaper, som Legros lånade af Courbet, karaktäriserades han af en stark, men behärskad
känsla, en djup fromhet i förening med en elegans och ett allvar i teckningen, som snart
skulle föra honom till Ingres. Denna utveckling tar sig form — med ett lugnt och
storslaget mästerskap, en nykter och värdig stil, en stämning af skönhet och andakt — i den
beundransvärda tailan Bedjande kvinnor från Tategalleriet i London, som härrör från 1882.
Afbönen utställdes pä Salongen 1868 och bibragte konstnären en medalj. Det är en
scen från inkvisitionen, hvari inflytandet af hans älsklingsmästare från denna tid, Holbein,
är blandadt med spanjorernas. Figurernas sträfva allvar utgör en kontrast mot färgernas
silfverglans och framkallar det intryck af kyligt majestät och orubbligt lugn, som utmärker
den spanska skolan och som han tycks ha lånat från Zurbarans palett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
