Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
publiken, som alltsedan Fredens framgång sågo snedt på konstnären och ej förstodo hans
utveckling. Man tjusades af detta ungdomliga behag, denna friskhet, omedelbarhet och
dämpade känsla, denna lyckliga och ovanliga öfverensstämmelse mellan figurerna och
landskapet. Från den dagen var hans rykte grundadi och hans inflytande blef
omisskännligi på den dekorativa målningen i en tid, då alla våra offentliga byggnader, som
rest sig ur eldsvådornas ruiner eller byggts för demokratiens nya behof, erbjödo
dekoratörerna så många nakna väggytor. Denna intagande och lyckade blandning af dröm och
verklighet, af sanning och skönhet, af konventionellt och sannolikt, föreföll ännu mera
omotslåndlig i lians kompositioner i helt allmänna ämnen, t. ex. Vinter och Sommar i
Hotel de Ville med sina sköna kvinnor i liflig rörelse vid flodstranden; Den heliga lunden,
kär för sånggudinnorna; Antik syn i Sorbonne eller De inspirerande sånggudinnorna hälsa
ljusets budbärare i Boston. Men hela skärpan i hans tanke, lians allvarliga och
melankoliska filosofi, livari behag blandar sig med strängbet, är kanske ännu mera
iögonfallande i hans slafflilaflor, livilka länge voro omstridda, till och med efter att ha gjort
lycka. T. ex. Den fattige fiskaren i Luxembourg-muséet; den skildrar i sin lätt tydda
liknelse, genom sin litet torftiga teckning, sill sträfva landskap och sina insiktsfulla, fina
färgharmonier den sorgsna poesien i lifvet, som förgår utan resultat, medan barndomen
midt upp i ofruktsamma dyner kan plocka Hoppets stackars sällsynta blommor.
Puvis de Chavannes dog i
Paris den 24 oktober 1898.
Landskapet spelar en
betydande harmonisk roll i Puvis
de Chavannes’ verk, det är ell
af hans stora medel all tjusa
och öfvertyga. Del är inseglet
på hans kompositioners
andliga karaktär. De lyckas
nödvändigt kräfva den dekoration,
som omger dem, kompletterar
dem och på sätt och vis
förklarar dem. Hos Jean Charles
Cazin äger ell motsatt
förhållande rum. Cazin är
öfver-vägande landskapsmålare. Men
i vissa ögonblick får naturen
för honom en själ, som tycks
koncentrera sig i någon figur
eller någon scen, som i
mänsklig gestalt uttrycker stundens
och platsens stämning. På den
ödsliga heden, bland starrgräs
och ginst, anbringar vår fantasi,
liksom hans, oundvikligen den
lilla rörande gruppen af den Jean Charles Cazin: Hagar och Tsmael. (Paris, Luxembourg.)
*23. — Målarkonsten. TI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
