Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giska utställningar grundade de i Bryssel, omkring 189.5, en Idealisternas salong för att
försvara Skönheten, som tycktes dem hotad. De ha skapat en högdragen konst af
idel fantasi och dröm, grundad på de stora florentinarna Bollicelli och Signorelli och
något påminnande om Gustave Moreau. Hur wallonska de än påstås vara,
representerar deras symbolism det subtila och mystiska, som funnits i den flamländska rasen
alltsedan Memling och Quentin Matsys. De ha vidare ådagalagt en dekorativ begåfning,
som är äkta flamländsk. Delville har skapat: Satans skatter, Imperia, Själarnas kärlek,
som fanns på utställningen i Paris 1900, och Platons skola, som var med på
Parisersalongen 1898. Det är en vidlyftig komposition: i en härlig trädgård med cypresser och
träd med sällsamma blommor och där påfåglar med långa hvita stjärtar ströfva omkring,
äro mästarens lärjungar, tolf till antalet liksom Kristi apostlar, med nakna, långdragna
och spensliga, ädelt eleganta kroppar, församlade i nobla attityder för att som den Rena
Andens apostlar mottaga Sanningens och Skönhetens uppenbarelse.
Den öfvervägande pessimistiske Lévcque är upphofsman till Job, Circe, Afgrundens
portar, Tui/let o. s. v. Dödens triumf utställdes på Salongen 1900 och framställer, i ett
vackert sommarlandskap med vemodigt ironisk prakt, Döden i skepnad af en gammal
skördeman, som jämte axen mejar af män, kvinnor och barn, medan älskande par vända
ryggen till och omfamna hvarandra, fulla af illusioner, och en ung mor ger sitt barn di,
försjunken i sin moderskärlek.
Auguste Lévrque: Dödens triumf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
