Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så är det icke för att han har mottagit påverkan däraf — denna italienska alpriktning
står själf under inflytande af den franska naturalismen — utan emedan han kämpat
tillsammans med den för att återge dessa praktfulla skådespel. Efter att ha börjat sina
studier vid akademien i sin födelsestad, kom han vid fjorton år in vid Barthélemy Menns
ateljé. Han lämnade den vid tjugu års ålder för att gifta sig med en släkting, fröken
Bovy, af en känd konstnärsfamilj. Vid 22 år blef han utnämnd till professor vid
konstakademien i Geneve. Ar 1877 kom han i tillfälle att visa några af sina studier för
Courbet, som var i Geneve på genomresa. Han uppmanade honom att studera i Paris,
och dit begaf han sig 1880. Han bodde där i nio år och utställde bergsutsikter
tagna från själfva höjderna, men inom sådana gränser, att målningen kan återge dessa
syners imponerande prakt. Luxembourg-muséet äger en tafla: Stillhet, som skildrar de
soliga höjdernas djupa frid.
Jämte eller efter honom kan man nämna Franzoni, Rehfous, Gos, de Goumois m. 11.
II. DEN TYSKA SKOLAN.
Ett stort land som Tyskland kunde ej underlåta att under loppet af
adertonhundra-talet, jämte andra tankens höga yttringar, förete ett ganska kraftigt konstnärligt lif.
Konstens utveckling har där i själfva verket befordrats af den allmänna kulturen och
särskildt gynnats af nationalstoltheten, isynnerhet efter kejsardömets grundläggning.
Under alla tidsskeden och naturligtvis under de trettio sista åren af denna period ha
inga ansträngningar försummats, inga offer sparats för att man skulle lyckas skapa en
konst, som tog försteget framför hela den öfriga världens. Men konsten lefver i första
rummet af frihet; den afskyr skolfuxar och karbaser, och man grundar ej en
konstnärs-skola som man rekryterar ett regemente. Också företer den tyska konsten, trots några
sällsynta och lysande undantag, från århundradets början till dess slut, en akademisk
karaktär, ehuru denna akademism kläder sig i olika former och öser ur olika slags
traditioner.
Alltsedan de afläsna tider, då den alstrade sådana stora gestalter som Albrecht Durer,
Holbein och Cranach, hade för öfrigt den germanska andan knappast af sig själf
fram-bragt annat än slafviska och medelmåttiga efterapare som Dietrich och Denner eller
älskvärda andrarangs talanger utan verklig nationell själfständighet som Chodowiecki,
hvilken man alltför välvilligt brukar kalla »den tyske Chardin» och den sliskiga,
kosmopolitiska Angelica Kauffmann, som ej kan komma en att glömma fru Vigée Lebrun.
Vidare har man Raphaél Mengs, hvars personlighet fick en viss betydelse strax före
det nya seklets inbrott, emedan hans läror tillämpa och börja utbreda de grundsatser,
som hyllades af hans vän arkeologen Winckelmann, Salomon Gessner och skalden Lessing,
till hvilka själfva olympiern Goethe slöt sig, och som ansågo, alt härmningen af den
antika konsten var all skönhets måttstock Hela denna lärda strömning, som utvecklade
sig på den eviga stadens egen mark, dit de tyska författarna och konstnärerna snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
