Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig på de motiv, som allmogens lif erbjöd, var han hänvisad att söka sin utbildning
utomlands och kom först till Köpenhamn, därefter till Diisseldorf (1837). Det var denna senare
ort som satte sin prägel både på Tidemands konst och på större delen af den norska
konsten för en lång tid framåt.
Den tyska konsten hade på 1800-talet behärskats af traditionellt stiliserande
konstriktningar — först klassicismen hos Carstens m fl., därefter »nazarenernas» af den italienska
renässansen påverkade måleri och Cornelius’ stora kompositioner i Durers stil. Gent emot
dessa tedde sig Dusseldorfkonsten som fullödig realism, frigjord från konvention och
gripande direkt in i naturen. För eftervärlden ställer sig saken annorlunda. Ämnena togos
visserligen till stor del ur det samtida lifvet, isynnerhet bland allmoge och
liskarebefolk-ning, men både i komposition, kolorit och uppfattning gjorde sig en hel del regler och
hänsyn gällande, hvarigenom det ursprungliga verklighetsinnehållet afslipades, omtolkades
och förtunnades. Dusseldorfkonsten var till hela sin natur en öfvergångsföreteelse, och
så blef äfven Tidemands måleri. Men i Dusseldorfkonstnärernas led var han en af de
främste. Hans produktion har ett imponerande omfång och omsluter en stor skala af
stämningar. En svaghet hos konstnären, som han delar med skolan, är att vilja i samma
komposition införa alltför många mänskliga karaktärer, viljor och stämningar i samverkan
eller konflikt, hvilket ledde till konstruerad lifsframställning på den naiva sanningens
bekostnad. Men nästan alltid röjer sig denna i enskildheter, och ur hans kompositioner
framlyser ofta en mänskligt fördjupad blick på lifvets stora och allvarliga ögonblick samt
en helgjuten och dramatisk åskådlighet, som vid första anblicken klargör situationen.
Tidemand hade visat vägen till Diisseldorf. Fyra år efter honom anlände dit den
unge Hans Gude (1825—1903). Denne hade väl ej samma djupa ursprunglighet som Dahl
eller samma strömmande meddelsamhet som Fearnley, men han hade ett öppet öga och
förmåga att mottaga och med framgång omsätta växlande intryck af natur och konst.
Han blef öfvergångskonstnären, som utan att hemfalla åt några ytterligheter följde tidens
riktning från romantiken såsom utgångspunkt fram till det realistiska friluftsmåleriet.
Med all den lyckliga lätthet och jämvikt, som han af naturen ägde, var han tillika
tillräckligt kritisk och klarsynt för att kunna vinna något nytt för hvarje stadium han
uppnådde, och han blef därigenom och genom sin tilldragande personlighet af ännu större
betydelse för den norska konstens utveckling än Dahl på sin tid hade varit, då han såsom
professor först i Karlsruhe, sedan i Berlin fick en stor del af de yngre norska
konstnärerna till elever. Tack vare dessa båda betydande uppfostrare i två på hvarandra följande
generationer kunde den norska konsten växa sig stark på främmande mark till dess tiden
var mogen för dess vidare utveckling inom egna landamären. Gude ger framför allt
skön-hetsintrycken af den norska naturen. Han harmoniserar färgskalan med musikalisk känsla
ut i dess finaste nyanser och uttrycker sig både i kolorit och teckning med en viss sirlig
elegans. Det finns alltid ett afstånd mellan hans konst och hans ämnen, som har sin
naturliga förklaring i afståndet mellan hans vistelseorter i utlandet och de inhemska motiven.
Tack vare sin vänskap med Gude kom den unge August Cappelen (1827—1852) till
Diisseldorf, men efter några få år dukade han under för en långvarig sjukdom. Han var
en genialisk natur, som i sina få efterlämnade verk bragte den romantiska riktningen i
Norges konst till dess höjdpunkt, och hans tidiga bortgång var återigen en stor förlust för
den norska konsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
