Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ”på bokens sista sida föres fram som
tristessens räddande ängel”. Missförståndet är som sagt
fundamentalt, ty med det ovan anförda verscitatet
har jag endast i all enkelhet velat framhäva en
synpunkt, men ingalunda frambesvärja någon siare
och hjälte, än mindre någon frälsare. D:r Rosenius
tror tydligen — och det är äkta kristligt — att på
det etiska området ingenting av värde kan uträttas
utan en frälsare. Men då han proklamerar det
medvetna självbedrägeriet som en under vissa
omständigheter tillåtlig och trafikabel nödfallsutväg, då är
han större roj alist än kungen, mera teolog än
teologerna själva, efter som ju tron, som undandrar sig
förnuftets kritik, dock är något annat än det
medvetna självbedrägeriet. Att vilja undfly
verkligheten genom att hänge sig åt förhoppningar, om
vilkas fullkomliga utsiktslöshet man själv är
övertygad, det är ett psykologiskt konststycke, som endast
kan utföras av den, vilken är nog stark — eller svag
— att kunna begå ett intellektuellt självmord.
Det apologetiska intresset tycks emellertid ha
slagit d:r Rosenius med en blindhet, som gör att en
polemik med honom denna gång är föga
spännande. Jag skall ej följa honom under hans
utflykter på den kritiska evangelieforskningens
mark, utan som prov på hans apologetiska konst
endast anföra den utredning av begreppen eros och
agåpe, varmed han vill slå tillbaka ett förment
angrepp mot Jesu sedliga storhet. Stället ifråga har
följande lydelse:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
