Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen celest mekanik kan jäva den livssyn, som
uppenbarar sig för skaldens skaparöga:
Under tysta stjärneljusen
är jag ingen villas träl,
evigheten ser med tusen
klara ögon i min själ.
Med anledning härav yttrar nu d:r Rosenius
följande tankfulla allvarsord, som bilda en stilenlig
avslutning till hans polemik:
Man får flerstädes i författarens framställning det
intrycket att författaren finner något omanligt och förkastligt
i att överlämna sig åt fantastisk tro. Det omedvetna
bedrägeriet faller ju utanför denna värdesättning. För det
medvetnas räkning ville jag säga att ingen är i detta som i andra
stycken hjälte utöver en viss gräns. Och ingen må prisas
som hjälte om vilken man intet vet huru mycket eller huru
litet han prövats. Jag har på känn att det ligger föga
heroism över den figur som, ”ingen villas träl”, av författaren på
bokens sista sida föres fram likt en tristessens räddande
ängel. Och där ligger framför allt mycket litet av en
frälsare. Han synes mig helt enkelt vara en poet, som diktar
stora, granna ord som klinga i tomrummet.
Det är ingen lockande uppgift att polemisera mot
dessa dunkelt tänkta och oklart formulerade satser.
Ett är emellertid säkert: d:r Rosenius gör sig
skyldig till ett fundamentalt missförstånd, då han
klandrande anmärker, att det finns ”föga heroism”
och ”mycket litet av en frälsare” hos den figur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blmodapo/0095.html
