Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Ulf.
Ej stode jag har, om jag fruktade ord. När
felades de en qvinna.
Huld.
Hånar du, och tigger dock hjelp af mig?
Ulf.
Säg mig mitt öde.
Huld.
Var det allt, du ville? Annat talade den bleka
glimten i ditt öga.
ULF (med en mörk sidoblick på
henne).
Kräfves guld för att lära dig svara på
spörsmål? Säg ut, jag betalar.
Huld.
Nära ditt hem är en grafhög, der torfven ej
grönskat än. Gå dit att spörja.
Ulf (glömmer sin sjelfbeherskning
och brister ut i vild lidelse).
Jag kommer derifrån, min fader hörde mig
icke. Visat sig har han för andra, men han var
döf för min röst.
Huld.
Så finnas de, som höra. En borg jag ser,
flatad af etterormar; i tunga vågor välta
giftströmmar genom dess salar, der bleknade nidingar
dväljas i bitter vånda. Se, ormarne lystra till
din röst! Hör du, huru de hväsa: Ve menedaren,
ve den fege, som sviker sanning och förnekar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
